Ekonomi, tidsspill & längtan...
Sitter och försöker göra en budget men det är inte så lätt då jag ska börja jobba nästa vecka och inte vet vad jag kommer få ut i lön och bara sitta med utgifterna utan att ha med inkomsterna känns så destruktivt så det får vänta.
Har längtat så efter mina barn idag. J kom inte från sin pappa förrän strax innan sju då de hade varit ute och kört radiostyrt plan. Då var det bara kvällsmat, dusch och god natt för hans del då han går upp så tidigt när han har pappadagar och dessutom är det ju skola för honom imorgon.
Min dotter har förlovat sig idag och jag fick inget veta förrän jag läste hennes blogg.....MEN efter det hade vi en riktigt lång pratstund som bara gjorde att jag längta efter henne ännu mer. Hennes mamma har inte fattat att navelsträngen är avklippt och att hon gjorde det våldsamt för snart två år sedan, men kanske kommer jag så småningom begripa vad som har hänt. (fast egentligen vill jag att hon ska bo här i stan nära mig så att vi kan träffas varje dag och att jag kan sy fast navelsträngen igen, jag vet att hon är vuxen men jag vill ha henne nära, har ju faktiskt bara en dotter;)).
Den store sonen lyser också med sin frånvaro, pratade med honom idag men har inte sett honom på flera dagar.
Varför måste de bli stora såååå fort!!??
Konstigt egentligen att jag kan ha så dubbla känslor, jag älskar ju att vara barnledig och bara vara men ibland vill man ha dem nära sig de "små" liven. Jag har ju trots allt haft barn sedan jag var 15 och då bara som nu ha en liten skrutt hemma som jag måste dela med hans pappa gör att det ibland känns tomt här hemma.
Tror att det ska bli väldigt bra för mig att börja jobba och få känna på "verkligheten" lite.....inte nyttigt at gå hemma hela dagarna och bara älta.
Läste en riktigt jobbigt blogg idag om en kvinna som var sex år äldre än mig, hennes yngsta barn var 14 och hon hade nyligen fått besked om att hon hade lungcancer. Hon berättar om sin jobbiga tid med cellgiftsbehandling och att hon senare ska strålas. Jag började då fundera på min egen cancerbehandling under hela våren och undrar hur jag orkade och varför jag inte tillät mig själv att stanna upp. Jag vågade inte tänka på döden, på sjukdomen eller något negativt då jag var så rädd för att jag skulle ge upp och jag visste att det kan jag inte då jag måste finnas för mina barn som är det viktigaste för mig i hela världen, trots att jag kanske inte alltid visar det/att de inte fattar det.
Ja, kanske inte ska älta det nu heller, för nu har jag bestämt mig för att se framåt och ta tillvara på allt jag har fått. Ska försöka njuta av denna hösten och se till att jag och J får ett sparande så att vi kan komma iväg på en resa nästa sommar. Både han och jag längtar eftersom vi hade det så mysigt i Tunisien förra året.
Kram!!
(FOTO:PRIVAT)
J på planet på väg till Tunisien 2007 (Morbror ser du att vi flög med ett Airbus-plan?)
(FOTO:PRIVAT)
J på stranden i Tunisien 2007
(FOTO:PRIVAT)
Min svägerska och min älskade dotter som idag har förlovat sig!! GRATTIS, GRATTIS!!
(På min morbrors bröllop)
(FOTO:PRIVAT)
Mina älskade "stora" barn på morbrors bröllop 31/5-08
Har längtat så efter mina barn idag. J kom inte från sin pappa förrän strax innan sju då de hade varit ute och kört radiostyrt plan. Då var det bara kvällsmat, dusch och god natt för hans del då han går upp så tidigt när han har pappadagar och dessutom är det ju skola för honom imorgon.
Min dotter har förlovat sig idag och jag fick inget veta förrän jag läste hennes blogg.....MEN efter det hade vi en riktigt lång pratstund som bara gjorde att jag längta efter henne ännu mer. Hennes mamma har inte fattat att navelsträngen är avklippt och att hon gjorde det våldsamt för snart två år sedan, men kanske kommer jag så småningom begripa vad som har hänt. (fast egentligen vill jag att hon ska bo här i stan nära mig så att vi kan träffas varje dag och att jag kan sy fast navelsträngen igen, jag vet att hon är vuxen men jag vill ha henne nära, har ju faktiskt bara en dotter;)).
Den store sonen lyser också med sin frånvaro, pratade med honom idag men har inte sett honom på flera dagar.
Varför måste de bli stora såååå fort!!??
Konstigt egentligen att jag kan ha så dubbla känslor, jag älskar ju att vara barnledig och bara vara men ibland vill man ha dem nära sig de "små" liven. Jag har ju trots allt haft barn sedan jag var 15 och då bara som nu ha en liten skrutt hemma som jag måste dela med hans pappa gör att det ibland känns tomt här hemma.
Tror att det ska bli väldigt bra för mig att börja jobba och få känna på "verkligheten" lite.....inte nyttigt at gå hemma hela dagarna och bara älta.
Läste en riktigt jobbigt blogg idag om en kvinna som var sex år äldre än mig, hennes yngsta barn var 14 och hon hade nyligen fått besked om att hon hade lungcancer. Hon berättar om sin jobbiga tid med cellgiftsbehandling och att hon senare ska strålas. Jag började då fundera på min egen cancerbehandling under hela våren och undrar hur jag orkade och varför jag inte tillät mig själv att stanna upp. Jag vågade inte tänka på döden, på sjukdomen eller något negativt då jag var så rädd för att jag skulle ge upp och jag visste att det kan jag inte då jag måste finnas för mina barn som är det viktigaste för mig i hela världen, trots att jag kanske inte alltid visar det/att de inte fattar det.
Ja, kanske inte ska älta det nu heller, för nu har jag bestämt mig för att se framåt och ta tillvara på allt jag har fått. Ska försöka njuta av denna hösten och se till att jag och J får ett sparande så att vi kan komma iväg på en resa nästa sommar. Både han och jag längtar eftersom vi hade det så mysigt i Tunisien förra året.
Kram!!
(FOTO:PRIVAT)J på planet på väg till Tunisien 2007 (Morbror ser du att vi flög med ett Airbus-plan?)
(FOTO:PRIVAT)J på stranden i Tunisien 2007
(FOTO:PRIVAT)Min svägerska och min älskade dotter som idag har förlovat sig!! GRATTIS, GRATTIS!!
(På min morbrors bröllop)
(FOTO:PRIVAT)Mina älskade "stora" barn på morbrors bröllop 31/5-08
Kommentarer
Postat av: Morbror Jens
Hälsa coolingen att jag noterat Airbusbilden :-)
Trackback
