marikrokodil

Ja, så då var jag framme vid dagens begivenheter....

Blev väckt av Mickan strax efter nio och fick en riktigt god frukort som min kära vän Micke hade ordat med viss hjälp av Mickan.....ägg & bacon, färska frallor med salami och brieost.

Sedan satte vi oss i bilen och drog ner till världsmetropolen Svaneholm för att passa Idas och Magnus tre barn, Mille 3 år och tvillingarna Wilmer och Freja, två år strax....Släppte iväg deras goa föräldrar som skulle åka iväg med ett annat par för att njuta av varandra och vara barnlediga. Jag och Mickan klädde på barnen och åkte in till stan för de två ambitiösa barnvakterna hade bestämt sig för att ta med sig barnen till badhuset(hur tänkte vi???)

Väl inne på badhuset ville inte Wilmer bada då det var för kallt, Freja ville bara åka rutchkana hela tiden och lyckades vid två tillfällen hamna under vattnet, Mille trodde att han klarade sig själv på badhuset och gick runt som om han ägde stället och Jakob ville hoppa från trampolinen. Detta innebar att jag och Mickan verkligen hade fullt upp men det gick bra då vi är ett gott team. Efter att ha duschat tre tjuriga barn som inte ville tvätta sig och inte få vatten på sig och gnällde för att de frös åkte vi vidare till Mc Donalds där de tre tjuriga barnen förändrades totalt, tre underbart goa, charmerande och skojfriska barn åt som de aldrig sett mat innan, verkligen uppskattat av alla barnen. Sedan tillbaka i bilen och då slocknade de två yngsta barnen, när vi sedan väckte dem så vaknade de snabbt och var tillbaka med sitt goda humör. Taco till middag och lite TV-tittande så var det dags att lägga barnen och alla somnade på mindre än tre minuter, tror knappt de hann lägga sina små söta huvuden på kudden innan de somnade.

Verkligen helt underbara ungar, men det är ju som Mickan säger: klart att de är vackra och underbara med så goa föräldrar!!

Nu är det dags att slappa lite innan det är dags för oss att gå och lägga oss då vi har en lång dag imorgon också med de små ljuvliga barnen!!

(FOTO:PRIVAT

Min egen lilla prins......

Fy fasen vad jag är dålig på att uppdatera....men det är inte lätt att blogga då jag inte lyckas få igång de två datorerna jag har hemma....

Men lite snabbuppdatering:

Måndag: X-dag, dvs att jag gjorde absolut ingenting förutom en sväng på gymmet. Jakob kom hem efter flera dagar hos sin pappa så vi myste lite på kvällen.

Tisdag: Ännu en seeg dag. Väntade ju besked från läkaren ang provsvar från föregående veckas provtagning. Läkaren ringde mig under dagen och meddelade at provsvaren visade ev cancer men hon visste inte hur hon skulle gå vidare så hon hade lämnat frågan vidare till en patolog som skulle titta på proverna och efter det skulle de ta beslut vad de skulle göra.

Jag gick till gymmet och tränade rodd och cirkelträning och då jag kom ut från gymmet hade läkaren talat in på telefonsvararen att de hade beslutat att det blir operation den 5:e mars men att hon återkommer med ytterligare information. Vid halv 8 ringde läkaren igen och berättade att det blir en bukoperation då de inte vet hur mycket cancer jag har. De kommer under operationen ta yterligare prover och när de sedan analyseras så kommer jag att vara fortsatt sövd och då de får provresultatet bestämmer de sig för om de ska gå vidare eller om de räcker att ta bort ärrvävnaden där de vet att jag har cancer. Visst är det tråkigt att få ett sådant besked, men det kändes ändå skönt att få ett besked. Ovissheten har varit riktigt tung att bära.

Onsdag: Yterligare en jobbig dag. Jag hade inte lyckats sova mer än två timmar under natten men tvingade mig ändå ner till gymmet och tränade.

Torsdag: Kände at jag behövde dricka lite vin och koppla av från allt som har med cancer att göra så så fick det bli. Visste sedan tidigare att Mickan och hennes goa arbetskamrater skulle på afterwork så jag visste ju att det var folk ute. Efter det dagliga passet på gymmet lyckades jag få med mig Linda på att dricka vin. Det visade sig att Ove ville med också(så förvånade vi blev, not)

Vi åt lunch med Mickan och hennes arbetskamrat Mira, vars blogg jag följt under längre tid, kul att träffas IRL. Sedan slappade vi för att sedan ta tag i hår, kropp och kläder och försöka göra det bästa av den fyrtioåriga kroppen. Lyckades väl inte fullt ut, men var på gott humör när jag kom ut till Mickan och hennes vänner. Vi hade en riktigt kul kväll!! Hoppas snart på en repris.....

Fredag: Sliten efter gårdagen men det blev åter en lunch med Mickan, Ove och Mira. Sedan en svänt till gymmet och avslutade veckans träning med ett svettigt spinningpass för att sedan gå hen och umgås med mina vänner. Jakob sov hos en kompis så det slank ner lite vin även denna kväll, gott!!

(BILD:PRIVAT)

Jag på galej.....

eller kanske inte, men idag är det lördag i alla fall.

Jag är hemma hos Ida och ska putsa fönster och stryka gardiner men vi är båda slöa efter gårdagens alkoholintag. Hoppas vi kommer igång snart men slöa som vi är kanske det inte blir något gjort idag.

Jag är sugen på lösgodis, slappa i soffan och kolla film.......så vi får se hur dagen blir......

(FOTO:PRIVAT)

Min lilla Mästerkatten i stövlar som kom på snabbvisit igår för att hämta sowboarden och visa upp sin mössa som han tillverkat i syslöjden.

HELG................och nu ska det njutas.....jag kom hem för en stund sedan från gymmet där jag körde ett träningsprogram som jag inte hade kört tidigare och som jag trodde innehöll lite styrketräning men det var bara kondition idag, men å andra sidan gör det inget för det blir ju lite styrketräning under passet ändå vilket känns i mina muskler nu.

Efter träningen tog jag en lång go dusch på gymmet och tjyvlyssnade på de vältränade killarna i bastun, tänkte gå in och sätta mig där en stund men kom på att de nog inte hade uppskattat en rödmosig valross bredvid sig i bastun så jag hoppade det.

Efter att nu ha fått i mig lite av min Flygande Jakob från gårdagen tänkte jag lägga mig å kolla TV och vila lite, det har sina fördelar med att vara sjukskriven;).

Sedan drar jag till Ida vid fem så några minuter i vågrät ställning sk bli skönt nu!!

(FOTO:PRIVAT)

Min "Flygande Jakob" som ska fira helg med sin pappa!

Så då var äntligen denna vecka gjord, nu ska jag bara genomlida helgen också innan jag får besked från läkaren angående provtagningen. Men helgen hoppas jag ska vara full med massa vin och härliga människor.

Ska åka ut till min väninna Ida i eftermiddag och där bjuds det på gott sällskap, middag och vin...mys, mys....Jag kommer att sova över där för imorgon ska vi putsa fönster och städa lite..

Jag och Ida byter nämnligen tjänster: hon sköter min ekonomi och försöker få den på fötter efter att den har haltat lite efter att den gjorde en vurpa för ett tag sedan och jag hjälper henne med städning i hennes hus då hon har kommit lite efter den efter flera månaders dubbelarbete förra året halka efter med den.

Jag har haft en riktigt lång sovmorgon idag, har sådan oro i kroppen så jag somnade inte riktigt förrän strax efter sex imorse så jag känne mig mer utvilad än vad jag någonsin har gjort denna veckan.

Kanske passar det bra med träning då efter lunch, får se hur jag gör men eftersom det som vanligt inte kommer att bli någon träning i helgen så kan det ju vara gott att avsluta vardagarna med det.....

(FOTO:GOOGLE)

På bilden: min personliga tränare nu för tiden...en egen wellnesnyckel!!

Kom precis hem från gymmet och det blev crosstrainern för hela slanten. Jag är helt slut nu så det ska bli gott med en dusch och lite god mat. Glad att jag kom iväg i alla fall trots att det tog emot.

Ja, efter en massa bloggande igår, då jag kände att jag var tvungen att få ur mig de senaste månadernas frustration har vardagen åter kommit. Jag är fortfarande sjukskriven då jag sitter och väntar på provresultatet från undersökningen i tisdags. Läkaren kommer att kontakta mig i början på nästa vecka. Hon såg redan vid förra undersökningen att något var fel men kunde inte säga vad det var då området är svårundersökt då jag sedan förra operationen har en massa ärrvävnad. Men hon hade två saker att säga före undersökningen:

1. Det mest positiva: det kan vara så att det bara är cellförändringar och då är det ett enkelt ingrepp och man använder då laser.

2. Det blir en stor operation då urinblåsa mm kommer att bortopereras, vilket då kommer innebära att jag blir fullt frisk MEN kommer få stomipåse och kateter resten av mitt liv.

Den stora operationen har hon redan bokat in till vecka 10 så jag antar att de vill att jag isf ska vara sjukskriven och samla krafter till den.

Jag har ju funderat fram och tillbaka om jag ändå inte skulle börja jobba men just denna veckan känner jag att det är bra att jag är sjukskriven, mitt psyke är nedbrutet av alla denna väntan och oro vilket innebär att jag är trött ända in i märgen.

Dessa två nätter har jag vaknat tre-fyra gånger på nätterna och varit uppe en stund då tankarna snurrar och när jag sover biter jag ihop käkarna så vansinnigt så jag vaknar med en ordentlig huvudvärk.

Men.....nu är sonen på skolan (vi kom upp i tid, tack och lov......jag hatar att lämna honom för sent på morgonen) och jag är åter hemma. Här hemma behövs det plockas undan men jag har bestämt mig för att jag ska vila hela dagen. Jag är ju faktiskt sjukskriven så jag ska göra det man ska när man är sjukskriven. Koppla av, vila, kanske sova lite och OM jag orkar så blir det lite träning under dagen (men bara om)....

Träningen är ju faktiskt det enda som jag tycker är roligt dessa dagar så det har blivit stora doser av den varan det senaste...

Blir kallad till KK i Göteborg för nedsövning och provtagning.......

ska vara där en tisdag klockan 7 på morgonen...............chansar, utan att ringa och kolla, på att jag får åka sjukresa ner dit, jag har ju alltid fått göra det innan!!!

Taxin hämtar mig utanför min lägenhet klockan 5.45. Mysig chaufför och bra musik på radion. Kommer ner en halvtimme före utsatt tid till Sahlgrenska.................står utanför en stund.............går in till kassan...........öppnar kl 07................går ut igen............inser hur nervös jag är........kommer på att jag inte ringde till barnen igår och talade om för dem hur mycket jag älskar dem..........de har jag ju gjort tidigare........för OM det värsta skulle hända vill jag ju att de ska minnas det samtalet............men varför skulle något hända.....jag har ju varit sövd tre gånger tidigare och det har ju gjort bra......inser att jag inte har pengar med mig...har fullkomligt missat det......har glömt bok också...........vad är det med mig???

Till slut öppnad kassan och jag anmäler mig.............går ut en stund til....känns som jag är på rymmen.....jag vill inte detta, är den enda tanken som rusar genom mitt huvud,jag vill ta spårvagn och tåg och åka hem......

Går in i väntrummet, öpnnar och slöläser en tidning....en sköterska kommer ut och undrar vems tur det är.....alla börjar titta på varandra...jag är väl medveten om att jag kom sist in i väntrummet.....Eller, säger sköterskan, har möjligtvis Marie kommit?...........jag följer med henne in i en stor sal, blir anvisad en säng och en skåp för mina privata kläder....tar av mig ala mina kläder....sätter på mig sjukhusrocken...mina privata trosor ska jag lägga under huvudkudden(Varför det? Orkar inte fråga, bara gör som jag blir tillsagd)..........lägger mig i sängen....sköterskan kommer och sätter dropp.....ligger och försöker läsa en tidning.....lägger ifrån mig tidningen...djupandas.......tittar ut genom fönstret..ser molnen segla förbi ett kallt Göteborg.........försöker sova......blundar........(har tiden stannat??)

En man kommer fram till min säng.......tar i hand........det är narkossköterskan...........ställer massa frågor inför narkosen......sjukdomar?..........varit sövd tidigare?......han lmnar mig efter en stund och jag fortsätter att stirra ut geom fönstret......sluter sedan ögonen igen......................

En kvinna närmar sig min säng.........jag sätter på mig glasögonen..........Sover du, frågar hon..........Nä, svarar jag....jag bara blundar....försöker koppla av............Hon presenterar sig som min nya läkare och berättar att hon var med vid förra undersökningen och att hon tillsammans med min onkolog har beslutat att en ytterligare undersökning ska göras.......att hon såg något vid förra undersökningen.........att hon inte kan utesluta cancer...........att hon har bokat tid för operation vecka 10......men det kanske inte behövs, bara för säkerhetsskull eftersom operationskön är lång.....(Va, vadå operationskö, Om jag ska opereras för cancer så gäller ju vårdgarantin, då går man ju före i kön och man garanteras ju att inte behöva vänta över ett visst antal veckor..........)

Hon lovar att ta ordentligt med prover...........att jag efter denna undersökningen ska ha fått ett riktigt besked.........att hon kommer följa mig och att de kommer att vara noggranna!!(TACK!!)

Hon undrar hur jag kan vara så lugn....jag ser så lugn ut......Jag svarar henne att jag är inte lugn, det är bara på ytan, jag är jätteorolig!!!!..............Hon undrar om jag har någon att prata med...........om jag har någon man...........hur gamla mina barn är...........ska jag vara ensam när jag kommer hem???

Hon lämnar mig med orden att om jag vill träffa henne efter jag har vaknat upp går det bra MEN hon har ju inga besked att ge ändå......Jag svarar att bara hon ringer direkt när hon fått provsvaren så är jag nöjd med det......(För vad kan hon göra??)

På väg ner i operationssalen lägger jag upp min fasad, den glada, skojfriska patienten som varit sövd flera gånger innan och vet hur det funkar och att det inte finns något att vara orolig för........

Vaknar upp...ONT......ONT......får morfin, somnar upp.....vaknar upp....vill bara hem....ber peronalen om mat.....jag vet ju av tidigare erfarenhet att det gäller att visa att man kan äta och kissa sedan får man åka hem................toaletten, håller på att svimma men reder ut situationen med hjälp av personal som följer mig till toa.....klär på mig...personalen undrar om jag inte ska lägga mig en stund till....MEN jag har bestämt mig, jag SKA hem...........snurrig och illamående lämnar jag avdelningen.........väntar utanför.................vill inte känna sjukhusdoften..........sjukresa...........skönt....sover i taxin....

HEMMA

Dags för inläggning och provtagning. Jag har fått en kallelse och kommer att stanna på avdelningen två-tre dagar. Jag har packat min väska med tre böcker och tänker att nu ska jag försöka koppla av och och försöka njuta av min ledighet. Har tagit semester i fyra dagar för att slippa förlora för mycket pengar nu i början på min lasarettsvistelse då jag vet att jag efter operation säkert kommer att vara borta nästan hela våren....kanske ända fram till semestern.....

Är på avdelningen hela dagen, ligger oh läser, slumrar till mellan kapitlena.......min väninna och hennes son kommer och hälsar på på kvällen, underbart...lite avbrott.....hon har med sig godis, tidningar och mat......jag klarar inte efter förra cancerbehandlingen att äta kantinmat....för spykänslor....komer att spy om någon skulle tvinga i mig den maten....hennes son och jag delar på en stor portion kalpos....åh, så gott.....jag har varit hungrig hela eftermiddagen.....

Får sömnmedicin för att kunna sova.....vaknar kvart över ett.....ringer på klockan, personalen kommer in.....får ytterligare medicin för att kunna koppla av....vaknar halv fem......klär på mig i mörkret....i min sal sover det två andra kvinnor.....skulle mycket hellre legat kvar i sängen och läst, men......ger mig ut på en långpromenad i det kalla, mörka Göteborg. Bestämmer mig för att ta en lång promenad till huset där mina farföräldrar bodde i så jag var liten, i ett par år bodde vi i huset bredvid deras och jag kommer efter en stund fram till huset....funderar under min promenad på minnena från tiden....på farfar och farmor.....skulle kunna gå hur långt som helst men inser att jag ska gå hela vägen tillbaka också.....kommer tillbaka till avdelningen lagom tills morgonpersonalen hade kommit på plats......tar en riktigt lång dusch....och klär sedan på mig lasarettskläderna igen.....körs ner till operation....och blir sövd.....

Vaknar upp och körs så småningom tillbaka till avdelningen........personalen säger att läkaren ska prata med mig på eftermiddagen men att det då är bra att jag har med mig någon som stöd. Kontaktar min kära väninna som lovar att komma. En halvtimme före utsatt tid kallar läkaren på mig....jag säger att jag väntar på min väninna.....han säger att vi kan prata nu så kan han prata med oss senare.......eller vad sa han????

Jag följer med honom in på hans rum.....han berättar att de har hittat var cancern sitter och att det inte är bra......det blir en STOR operation, de måste avlägsna urinblåsan och delar av ändtarmen.....jag kommer att få kateter och stomipåse......jag börjar gråta....säger att det inte är rättvist...att jag inte orkar....jag är bara 40....jag har barn..........jag är singel..............

Han säger att jag vill väl bli frisk.........klart att jag klarar detta......det är inte så farligt med påse på magen, det finns många som är yngre än mig som har det.............

Jag frågar finns det inget annat ni kan göra..........strålning???...........cellgifter?????..............Jag skrattar till och säger till läkaren: detta beskedet hade jag inte väntat mig, att jag hade trott att jag nu verkligen skulle få starka cellgifter och tappa håret..................

Läkaren förklarar för mig att jag inte kommer att få varken strålning eller cellgifter denna gången då det inte tog alla cancercellerna förra gången, det enda som hjälper är operation................du kan åka hem nu....vi kan inte göra mer för dig nu...va????...jag skulle ju stanna flera dagar och de skickar hem mig redan nu....vad innebär det???

Jag stapplar ut från läkaren, packar snabbt ihop mina tillhörigheter i mitt rum....säger hej då och lycka till till mina rumskamrater (som BARA får strålning!!!,.......livet är orättvist!!!)



Rasplar ur mig historien för en kurator och lämnar lasarettet och åker hem......tack för sjukresor..........behöver inte rata med någon..........bara luta mig tillbaka....................

Hemma igen!!

Jag kontaktar KK den 8 januari då jag ännu inte har hört något från läkaren. Sköterskan ska meddela honom att jag har ringt.

På förmiddagen den 12:e januari ringer de från KK och säger att läkaren vill träffa mig.....antingen samma dag kl 16, dagen efter kl 17, eller på onsdagen kl 16. Bokar givetvis in mig samma dag, fattar ju att det är något allvarligt, annars får man ju inte träffa läkaren personligen, har åtminstone aldrig hänt mig innan!

Kommer i god tid upp till mottagningen. Läkaren kommer ut och hämtar mig i väntrummet....ber mig sätta mig ner....(undrar vad vi pratar om på vägen till hans kontor, minns bara att vi pratar...). När jag satt mig ner och suttit en stund på stolen, det verkar som om läkaren tar sats, letar efter ord.....han säger, det var det värsta vi befarade....DU HAR FÅTT TILLBAKA DIN CANCER.... jag tar emot hans ord samlat, ställer frågor(Idag undrar jag; vilka??)  Han berättar att i de prover de har tagit har de hittat cancerceller och att han redan har talat med Jubileumskliniken i Göteborg och att jag snarast kommer att bli kallad dit för operationoch eventuellt andra behandlingar.

Jag faller i gråt......berättar att jag har lovat min åttaåriga son att jag är frisk och att jag inte ska ha cancer mer.....hur ska det går för mina barn...hur ska mina anhöriga klara detta.....hur ska jag klara detta, jag som just har kommit igång på det nya jobbet och........

Läkaren säger att kuratorn står utanför rummer beredd att tala med mig, jag säger att jag inte behöver det. Jag vill bara hem, bort från lasarettet, bort från sjukdomen, bort från framtida operation. Jag samlar mig, sätter på mig min pansarfasad och lämnar läkaren och beger mig hemåt. Ringer min närmsta vän, ringer mamma....ringer jag någon mer??? Jag vet inte!!!

Kommer hem och min underbara son som tillbringat sin eftermiddag med sin pappa då jag skulle till lasarettet kommer innanför dörren med sin pappa. Han pappa frågar hur det har gåt, sonen beger sig genast upp på sitt rum och stänger dörren. Jag säger till hans pappa att det är bättre att vi talar om detta för honom nu när han har båda sina föräldrar hos sig. jag kallar ner sonen igen och sätter han i mitt knä och berättar att hans mamma har fått cancer igen. Han faller i gråt och krapaktigt kramar han mig och säger; jag vill inte, jag vill inte.......jag tröstar honom, säger att mamma kommer att bli frisk att detta ska gå bra, vi klarar det!!!

Efter en stund stannar hans tårar, han släpper min hals och säger att han vill gå upp på sitt rum och spela.......jag låter han gå upp, tänker att han kanske är som sin mamma, tar in hemska saker i hjärnan och sedan behöver lämna tankarna för att orka gå vidare, för att orka kämpa, för att överleva......

Dagen efter vid frukostbordet säger min lille prins: Livet är orättvist!!! Ja, säger jag, det tycker jag med......Varför ska cancermonstrena hälsa på oss två gånger, det finns ju massa elaka människor...de kan ju få cancer iställer!!, säger den kloke sonen. Jag svarar honom att jag fullständigt håller med honom men att man inte kan bestämma vem som får cancer och att vi kommer att ordna detta, det gjorde ju vi faktiskt riktigt bra förra gången....

Vi går gemensamt till skolan och pratar om hur mycket vi tycker om varandra!!!

Undersökningsdagen

Jag kommer till KK-avdelningen strax efter 8 och blir snabbt inskriven och blir tildelad en säng bredvid en gammal skruttig kvinna. Hon ligger och ropar på hjälp och jämrar sig av smärtor....."Snälla Gud, hjälp mig, jag har så ont". Jag ligger bredvid henne och läser en skönliteratur bok och känner sådan sympati för henne, funderar på om jag ska sätta mig bredvid henne och prata med henne eller kanske ännu bättre, lägga mig bredvid henne så hon känner närhet och värme och förstår att hon inte är ensam. Personalen springer in och ut ur rummet och försöker lugna henne och jag ligger bara kvar i min säng och fösöker koncentrera mig på min bok och tänker att idag behöver inte jag ta något ansvar, jag är ju patient preceis som henne och det är personalens ansvar att ta hand om henne och hennes krämpor...

Jag åker ner till operation strax efter tolv, narkossköterskan talar med mig och frågar om jag är orolig för att bli sövd. Näää, säger jag.....jag har ju blivit sövd vid ett par tillfällen tidigare.....Ja, det kan ju vara så säger hon men jag ser att du är orolig och det är ju inte bra att söva dig då...Jaaa, säger jag lite dröjande, jag kanske är lite orolig för att jag inte riktigt vet vad läkaren ska göra, vilka prover som ska tas, vad det är för fel på mig och om de ska operera mig.....Jaha, säger sköterskan, då kallar jag ner läkaren så du får prata med honom innan vi söver dig så du får svar på dina frågor och kan sluta oroa dig. Nä, säger jag....han har nog lunch nu och han vill nog äta i lugn och ro och stör vi honom nu kanske han blir irriterad på mig och inte undersöker mig ordentligt. Nu går jag och ringer honom säger sköterskan, det är ite ditt ansvar att tänka på att han ska äta och vi tar vårat ansvar här, du kan bara koppla av och vara patient.....

Läkaren kommer ner til operation och berättar att han under narkosen kommer att ta prover för att se om jag har cancer...jag frågar att om han hittar något, tar han bort det då?? Han svarar att han inte riktar in sig på någon operation, utan ska endast ta prover, det skulle väl vara så om han möjligvis ser något litet så tar han bort det.....

Jag blir sövd, undersökt och får gå hem samma dag.

Har en akuttid bokad på KK. När jag kommer in i undersökningsrummet säger läkaren att jag har sökt mig till dem då jag har framfall.....NÄ, säger jag.....jag har kommit hit för att något inte står rätt till och att jag vill att en läkare ska undersöka mig......Jaha, säger han.....lägg dig på britsen då så ska jag undersöka dig......

Jag ligger på britsen en kort stund medans läkaren försöker undersöka mig......Han säger: Har du såååå ont....Ja, svarar jag. Du kan klä på dig igen, säger han för jag kan inte undersöka dig utan du måste sövas för att kunna undersökas då du har så ont.

Jag klär på mig och frågar han vad det kan vara, han svarar att han inte vet vad det kan vara men att det inte ser bra ut!!

Min fråga till honom innan jag lämnar rummet för att få en operationstid är: "Kan det vara framfall??? Och han svarar: Absolut inte!!!!

Jag lämnar rummet och får en operationstid bokad en vecka senare då det anses akut att undersöka mig.

Ringde till KK den 18 december då jag kände att min kropp inte mådda bra. Sköterskan jag talade med var säker på sin sak: du har fått framfall......jag stod på mig och sa att jag måste få komma på en undersökning då jag hade en oro för att allt inte stod rätt till. Hon fortsatte att tala om att jag hade framfall, jag ifrågasatte om hon verkligen kunde sätta den diagnosen via telefon.....hon var påstridig...jag talade om för henne att om jag inte får komma till KK kommer jag att kontakta akuten under julhelgen då jag känner på mig att något är fel och även om det något så "ickeakut" som framfall så vill jag träffa en läkare som undersöker mig.....och jag kommer då at tala om för de på att akuten att jag har kontaktat KK men att jag inte får komma dit.....

Jag fick en tid den 23/12.....om jag kunde komma då...................

Klart jag kunde kmma, jag var ju orolig....och hade ringt för att få en tid................

Det har gått väldigt lång tid mellan mina inlägg och till stor del bero det på att jag inte längre har tillgång till dator dagligen då jag är sjukskriven och min dator hemma har kraschat och ekonomin har kraschat på grund av min sjukskrivning så jag har ingen möjlighet att köpa någon ny......men jag ska ändå försöka så gott det går att uppdatera....