marikrokodil

Undrar vad som händer i min kropp. Efter att ha haft en helg som visserligen har innehållit lite smärta så kom det en rejäl dos idag.

Planerade imorse, när jag vaknade strax före åtta, att tvätta och städa. Efter att ha mornat mig en stund gick jag ner i tvättstugan och bokade tvättid, då jag kom upp igen slog värken till och det fanns inget annat att göra än att ta tabletter och vila. Satte igång att tvätta kl 12 men insåg att någon städning skulle det inte bli, för det första hade jag för ont och för det andra förvärrar aktivitet värken. Vilade mig därför mellan tvättstugebesöken.

Värken stegrades för att vara riktigt illa klockan 22, bestämde mig då för att ringa upp till Kirurgavdelningen där jag varit inlagd. Fick rekommendationer hur mycket morfin och andra värktabletter jag kunde ta och också ett erbjudande om att komma in. Tackade nej till det senare då jag har medicin hemma och inte vill vara inlagd.

Har nu efter att återigen medicinerat mig lyckats få värken på acceptabel nivå (dvs att jag inte går dubbelvikt) och tänker att jag ändå kommer få några timmars sömn, jag trodde tidigare ikväll att det skulle bli en lång natt med min dator som enda sällskap.(Tackar återigen min bror för den fina presenten!!!!)

Så nu tror jag att jag ska krypa ner och kolla lite TV och hoppas på det bästa!!

I torsdags bestämde jag och catta att vi skulle hitta på något kul i helgen då Mickan och Monica drog till Kreta på semester......

sagt och gjort, i lördags åkte Jakob till sin pappa klockan 10 och vi tog tåget till Varberg 10.43. Då vi kom ner gick vi direkt till Turistinformationen och hyrde ett rum. Gick direkt till rummet och ställde av våra väskor och bytte om för att njuta av solen och värmen på stranden.

Efter solning så duschade vi och min store son kom förbi och vi hade en mysig kväll i trädgården hos tanten som vi hyrde rummet av.

Tog sedan en promenad ner till stan och satte och på Harrys och drack en drink, en öl och en cider. Efter en trevlig kväll tog vi en krov och begav oss åter till rummet och somnade sött.

Dagen efter var vi uppe tidigt och packade ihop våra saker. Efter en långsam promenad ner till stan stannade vi vid ett fik så Catta fick morgonkaffe och dessutom fick vi lite frukost i magen, sedan var det dags för stranden igen. Myste hela dagen och först på eftermiddagen tog vi tåget hem igen.

En riktigt härlig helg!!

Hade ju bestämt mig för att bli riktigt frisk nu trots att jag vet att det är en "liten" operation kvar men min kropp vill förmodligen inte samma. Jag vaknar minst varananna timme hela nätterna med ordentlig värk i njuren, ville ju inte äta mer morfintabletter men kan inte klara mig utan dem så länge sista operationen inte är gjord.

Jag vill bara vara frisk och njuta av livet!!!

Idag blir det i alla fall en dag med massa kvalité; jag ska vaxa benen, sedan till stranden och bättra på brännan, min älskade dotter kommer till mig idag och stannar några dagar och vi ska ha massa mys!!!!

Idag begav jag mig till sjön och var där redan klockan nio. En heldag med sol, värme, sallad och glass. Så vill jag ha det och detta var precis vad min kropp behövde, mår ju mycket bättre när jag får njuta av dagarna. Jag väntar väl med att ta fram dunjackan ett tag till då;)

(Foto:google)

Jag har en riktigt sann vän som verkligen har funnits för mig genom hela min sjukdom och givetvis innan dess. Hon har hälsat på mig på lasarettet, bott hemma hos mig och lagat mat, städat och följt sonen till och från skolan. Hon är en sådan vän som alla skulle behöva, snäll och verkligen genomgo.

Nu pratade jag med henne i telefonen och då erbjöd hon mig och sonen att låna deras ställe i Falkenberg och jag har inte ens frågat, hon vet verkligen vad jag behöver!!

Så nu sitter jag här och väntar på sol så vi kan åka ner och tillbringa några dagar på Skrea....jag längtar!!!

TACK, du bästa kvinna, JAG ÄLSKAR DIG!!!


(FOTO: GOOGLE)
Så här ska sommaren vara!!!!

Måste ju bara berätta att kvällen och natten har gått bra så jag ångrar inte att jag agerade sjuksköterska på egen hand. Idag blir en lugn dag och om jag får energi tänkte jag ta och göra fint i min lägenhet, verkligen skönt att vara hemma igen!!

Hoppas att ni alla får en fin dag!!

Har nu kommit hem från mina kära föräldrar, vilat och hunnit med en lång dusch. Bestämde mig sedan för att jag inte tänkte ha min kateter längre och eftersom läkaren sagt att den ska sitta i tio dagar och detta var den tionde dagen så ville jag ha bort den. Läkaren hade tidigare erbjudit mig att de skulle ta bort den igår men jag tyckte då att det kunde vänta tills på måndag, det tyckte jag inte idag!!

Ringde till kirurgavdelningen där jag varit inlagd och frågade om de kunde hjälpa mig, de läste då min journal och sa att jag får vänta tills på måndag då jag har återbesökstid för att ta bort den. Jag frågade om jag åtminstone kunde få en spruta då den är kuffad, men det kunde de inte tänka sig heller. Då kom jag på att jag hade egna sprutor hemma eftersom jag har haft hemsjukvård. Jag rev igenom alla deras förpackningar och hittade en spruta, kuffade ur koksaltet och sedan var det klart!! Superdupernöjd var jag.....


Men............nu sitter jag här och har ont i min njure och funderar på om det verkligen var så smart gjort! Tänk om jag tvingas åka tillbaka till lasarettet pga detta och erkänna att de hade rätt och att jag är korkad, inte kul;)

Men.............vi får väl se vad som händer, det viktigaste är ju att hålla koll på att blåsan inte blir full, eftersom den har krymt till ett russin och måste få chans att tänja sig sakta men säkert.....imorgon vet jag har det har gått!!

Hade en mycket bra midsommar med superdupergod mat, härligt folk och en vacker midsommarstång. Mamma hade dukat upp allsköns delikatesser och jag ångrar verkligen inte att jag valde att stanna i Halla denna midsommar igen. Gick och la mig tillsammans med sonen klockan nio då jag hade varit vaken och social hela dagen och kroppen var verkligen slut, visserligen hade jag inte dansat runt midsommarstången....

Idag blir det säkert en lugn dag, tror att mina föräldrar har lite ont i huvudet båda två efter att et helt gäng med grannar kom förbi precis innan jag gick och la mig och jag har inte en aning när festen var slut.

Jag är glad idag för at det verkar som min morfinabstinens äntligen är över, har sovit min första hela natt sedan jag slutade med morfinet, jätteskönt och förmodligen anledningen till att jag är vaken denna tidiga timme, nio timmars sömn i ett sträck!!

Såååå hoppas på en fin dag och hoppas ni mina vänner kan njuta av den också, trots lite huvudvärk på förmiddagen!!;)

Här sitter jag på midsommaraftonen och klockan är strax efter sex PÅ MORGONEN!!!!!!!!!!!! Jag kan inte sova för jag har abstinens och har haft detta sedan i tisdags. Jag har ju under tiden jag varit sjuk haft en hel del smärtstillande tabletter och flera av dem har innehållet morfin. Flera har varnat mig för beroendet men INGEN har varnat mig för abstinensen.

Jag har som tusen myror i framförallt knäskålarna och det finns inte en chans i världen att det går att sova........Inatt har jag lyckats sova i nästan en hel timme, fattar inte hur jag ska orka med dagen!!?

Vet ju att allt detta som jag känner kommer att gå över och att det inte är något farligt men hoppas att det går över väldigt snart!! Läkaren sa att abstinensen brukar vara 3-4 dagar så har han rätt så ska det ju vara på sluttampen i alla fall!

Nu börjar jag äntligen piggna till. Jag har bett dem att ta bort morfinet då jag inte tycker att jag behöver det längre plus att jag blir så snurrig av det.

Jag har sovit väldigt mycket de senaste dagarna men vaknar så snart någon drar i min dörr. Jag har ju ensamrum så jag stör ju ingen annan med mina snarkningar.

Idag väcktes jag före sex och de tog då blodbrov och tempen. jag har 36,4 i temp nu så jag har lite undertemp men igår var det värre för då hade jag 35,6. Känns skönt att ligga på sjukhuset då de tar ansvar för allt och jag bara kan ligga här och bli omhändertagen.

Mitt största bekymmer är att jag inte får ha igång min mobil och jag saknar att få pratamed nära och kära, men snart är jag ju hemma och kan ta upp den sysslan igen.

Idag har de stoppat min polyestomi och det verkar ha gått bra(de gjorde ett försök igår men fick då sätta igång den igen då jag fick sådan värk. Läkaren har dessutom dragit mitt dränage vilket också känns skönt. Det som gör mest ont nu är luften som går genom tarmarna, men det ordnar ju sig med tiden.

För en litren stund sedan hade jag besök av sönerna, bror och mor. Myspys, de hade dessutom med sig en tidning och en dvdfilm till mig!

Enligt sköterskan har jag dåligt kreatinin och blodvärde och om jag inte dricker minst två liter per dag kommer de att ge mig stöddropp. Klunk, klunk...här ska inte bli något dropp inte.

Nä, dags att sova en stund till för jag tror att jag kommer att få ytterligare ett fin besök senare!

och än så länge verkar allt har gått bra. Har mycket morfin i kroppen nu så jag har svårt att skriva. Återkommer!!

Tack alla nära och kära som finns för mig!

Idag är en sådan dag som jag har bestämt mig för att städa hela lägenheten eftersom jag ska ligga på lasarettet from onsdag och ett antal dagar framåt. Men hur jag än bär med åt så kommer jag inte riktigt igång. Jag är sååå nervös för operationen, livrädd för att de ska göra fel, jag har ju mist all min tillit till läkare under denna resan!!

Kan verkligen inte riktigt tro att det blir operation på onsdag heller. Kanske kommer de att ställa in den igen och då vågar jag inte riktigt ladda eftersom jag då vet att jag kommer bli så besviken och ledsen.

Men, nu måste jag sätta igång med städningen!!

Jag har ju som de flesta som läser denna bloggen varit sjukskriven till och från detta och förra året. I början av förra året då jag hade cancer och opererade bort det hade jag jättestöd av mina vänner. de verkligen fanns för mig och ställde upp på allehanda göromål.

När jag nu opererades i mars igen då de trodde att jag hade fått tillbaka min cancer hade jag otroligt stöd av mina vänner. De fanns för min på läkarbesök, hjälpte mig hemma och att hämta och lämna Jakob på fritids.

Men nu till min frågeställning, när man varit sjuk under en längre tid verkar vännerna inte längre ha tid, förväntar sig att man ska följa med på aktiviteter precis som man vore frisk och kunna sköta allt praktiskt själv. Visst klarar jag de flesta sakerna själv, men tänk om jag inte hade gjort det?

Varför sker det en sådan förändring under tid? Tröttnar man på att höra om sjukdom och smärta? Orkar man bara finnas för sina vänner under en begränsad tid? Eller vad beror detta på?

Jag har ju fortfarande familj och vissa vänner som ställer upp för mig och tur är väl det, men var tog de andra vägen? det blir ju ännu värre belastning för de som orkar finnas kvar....

Och hur kommer det bli nu efter min operation på onsdag? Jag kommer ju förmodligen att ligga på lasarettet en vecka och då har jag ordnat med att mamma ska vara barnvakt och Mickan kommer att vara barnvakt under helgen? Men sedan då? Givetvis hoppas jag att detta kommer lösa sig och samtidigt vet jag att det inte är hela världen att min lägenhet blir dammig och stökig, jag kommer ju kunna ta tag i det så småningom.....

Jag kommer ju att klara mig men jag funderar på de människor som bara blir sjukare och sjukare, försvinner vännerna då och är det bara familjen som finns kvar eller hur gör ni?

Jag hoppas ju i alla fall att jag själv har lärt mig något av detta och inte lämnar mina nära och kära efter en tid då jag anser att de ska klara sig själv.......

Har fått en faktura från Västra Götalandsregionen på 2440:-. Detta avser vårdbesök, ambulansresor och dagar då jag har varit inlagd på sjukhus. Jag har varit sjukskriven i stort sett hela detta året och de sista tre månaderna pga en operationsmiss där läkaren har bränt av min urinledare. Med anledning av detta har jag vid två tillfällen åkt ambulans till sjukhuset då jag har haft buksmärtor och de efter mycket om och men upptäckte skadan. Jag har varit inlagd på lasarettet med anledning av operationsskadan och jag har varit på vårdbesök med anledning av skadan.  Jag har köpt mediciner mot smärta för tusentals kronor.

Jag har gjort en anmälan till Personskadereglering och fått besked från dem att de har tagit emot min anmälan och att de kommer att begära in utlåtande från läkare, journaler, operationsberättelser osv. Deras handläggningstid är på ca 6-12 månader men kan försenas om de inte får de beställda handlingarna i tid eller får vänta på utlåtande från en medicinsk specialist.

Min faktura ska betalas nu, oavsett!

Jag är sjukskriven för att de har gjort fel, jag förlorar tusenlappar för varje månad som går, de kan när som helst och av vilken anledning som helst ändra operationstiden. De kan sinka hela utredningen till Personskaderegleringen och jag kan inte göra någonting mer än att som sjuksköterskan på kirurgen sa "gilla läget".

Jag gillar inte läget!! Jag är arg då jag känner mig helt maktlös och inte kan göra något för att skynda på min läkning och återgång till arbete. Jag är hemma och lever på skattepengar för att de är sega......och inte får jag någon ersättning för det heller utan det hänger på när de har tid att skicka begärda handlingar till utredaren på Personskaderegleringen.

Nä, jag gillar inte läget!! Jag vill opereras nu så jag så snabbt som möjligt blir återställd och kan gå tillbaka till mitt jobb!

Vaknade imorse utan värk och startade dagen med att väcka Jakob och fixa frukost till honom. Idag ska han på utflykt med skolan och leta insekter. Han hade fika i hela skolryggsäcken. Väskan blev så full att frukten fick stanna kvar hemma, han fick välja mellan att ta med sig risifrutti eller melon; gissa vad han valde?? ;)

När han sedan hade åkt tänkte jag genast gå och lägga mig igen men upptäcker till min stora förvåning att jag inte har någon smärta. Då vill jag ju inte gå och lägga mig, vill ju fira hela dagen!!

Känns som om denna veckan bara har varit full av sorg och smärta så detta är en riktigt lycklig dag, dessutom skiner ju solen.

Visserligen har de sagt att det kommer regn i eftermiddag men vad gör väl det nu när jag är smärtfri och det är sol!!

Undrar bara hur jag ska fira?? Hmmm, svårt att komma på något kul att göra en torsdag förmiddag......men gott att vara smärtfri i alla fall och bara dagar kvar till operationen så det finns mycket att vara glad för!!

Jag har blivit inbjuden på maskerad i augusti. Jag gillar inte maskerader då det ofta är svårt att komma på vad man ska klä ut sig till och svårt att hitta kläder eftersom jag inte själv kan sy.

Men nu är det dags igen och dessutom med tema medeltiden. Jag trodde verkligen att jag skulle få massa bekymmer så i söndags när jag var hos mamma så bestämde vi att genast ta tag i problemet(mina föräldrar är bjudna på samma maskerad).

Googlade runt på nätet och lyckades hitta en hel del maskerakostymer, fastade sedan för ett företag som heter Eksons som hade massa maskeradkläder med tillbehör och vi hittade vad vi behövde.

Jag beställde till pappa, mamma och till mig igår och redan idag fanns kläderna att hämta och de var verkligen till full belåtenhet. Jag och mamma jublade då vi verkligen inte trodde att det skulle vara så enkelt och billigt att få tag i kläder, så nu är vi klara för att gå på maskerad, synd att det inte är förrän i augusti ;).

(FOTO:EKSONS:SE)

Ännu en dag som jag hoppas kommer att försvinna fort. Vaknade i morse och hade ont i vänster njure. Jag väckte Jakob som redan igår hade varit duktig och tagit fram kläder som han skulle ha på sig i skolan. Han växlar mellan att vara Indiana Jones och James Bond och idag var det Mr Bond som skulle till skolan.

Gjorde iordning Jakobs frukott som han fick inta själv då jag gick och la mig igen efter att ha tagit mina mediciner. Min motivation i dessa dagar är så låg så jag orkar inte ens låtsas hålla skenet uppe. Min pappa kom och körde prinsen till skolan och jag kröp omdelbart ner under täcket igen. Ville verkligen somna om men det är svårt att sova då man har ont.

Klockan halv elva kom hemsjukvården och la om bandage och spolade slangar så jag hade sällskap en timme. Bestämde mig efter det att det var dags att klä på sig även om jag har ont och inte har tänkt att göra något alls idag. Nu är det snart dags att försöka få i sig lite mat och sedan blir det väl sängen några timmar igen då det verkar som om jag inte får min värk att släppa idag!

Måste vara fantastiskt kul att vara åtta år och ha en mamma som orkar absolut ingenting!! Jag försöker verkligen att vara smärtfri när han kommer hem från fritids men det verkar som om medicinerna tar sämre och sämre. Har kroppen vant sig vid pillrena eller vad är det frågan om??

Det ska verkligen bli skönt att bli en "vanlig" människa igen. Vad jag längtar!!

Sååå, då var det färdiggnällt för denna gången!

Att vara mamma är för närvarande det mest jobbiga i min situation. Jag vill att jakob ska vara hemma så mycket som möjligt, både för att han vill det, att jag vill det och jag tror att det är det bästa för honom. Men att inte ha ork och tålamod att ta hand om sitt eget barn det sliter verkligen på krafterna.

Många är de gångerna så jag önskar att jag inte skulle vara förälder just nu då jag har så ont och är så orolig för min operation och min framtid. Jag skulle vilja ta en paus från föräldraskapet ett par månader för att sedan komma tillbaka som en "vanlig" mamma igen.

Jag försöker verkligen att vara en bra mamma men min smärta gör att jag inte har något tålamod, jag har ingen ork och jag tappar humöret för ofta.

Idag har varit en sådan dag......

Jakob vaknade kl 06 och kom ner och la sig hos mig. Han sa att han var för trött för att orka gå upp och vi somnade om en timme till. Klockan sju steg jag upp ur sängen och lyckades efter en stund få jakob att stiga upp. Han gjorde sina morgonsysslor och sen kom min pappa och körde honom till skolan. Jag hade ont och tog genast mina värktabletter och återvände till min säng. Jag vaknade först vid halv elva och gick då upp igen och gjorde mig iordning för att starta min dag. Jag hade fortfarande ont och tog nya värktabletter. Gick ner på stan och gjorde mina ärenden. Åt lite för att sedan ta nya värktabletter och lägga mig i sängen.

Strax efter fyra hämtar Mickan Jakob på fritids och vi hade redan under gårdagen bestämt att vi skulle till sjön och äta lite gott. Sagt och gjort....trots min smärta....jag har sedan långt tidigare bestämt att den INTE ska få styra mitt liv. Efter en blåsig stund på stranden åkte vi hem och det var dag för Jakob att göra sina läxor. Han protesterade och vi hamnade i en konflikt. Jag tappar tålamodet omedelbart och exploderar, jag har svårt att ta mig samman, jag som i vanliga fall har bra tålamod och lång stubin. Det stackars barnet får en ordentlig utskällning av sin mamma!! Fy, jag mår inte bra av detta!!

Min mamma hör sedan av sig och undrar hur vi ska lösa morgondagen. Jag meddelar att jag ordnar så att han kommer till skolan och hämtar honom. Jag vill inte belasta mina föräldrar mer, jag får dåligt samvete av det också och undrar hur jag någonsin ska kunna kompensera för all hjälp jag får och dessutom vill jag ju klara mig själv, jag vill ju att allt ska vara som vanligt!!

Idag är verkligen ingen bra dag och det känns väldigt bra att det snart är dags att lägga sig i sängen och sova för att förhoppningsvis vakna upp till en dag med mindre smärta.

Den lille prinsen har fortfarande inte somnat och vad gör man....jag kan ju inte tvinga han att somna och jag är rädd för att hamna i en konflikt ytterligare idag, jag vill ju inte göra honom mer illa än vad jag redan har gjort honom.....

Hoppas verkligen att jag kommer att bli fullt frisk efter operationen för ett sådant här liv är inte lätt att leva!!