Oj vad mycket man hinner med när man är hemma...

  • ätit (tack Mickan)
  • plockat undan
  • gått igenom posten
  • skällt ut exet
  • njutit av att vara hemma igen
  • skrapat trisslotter(utan vinst), tack Hajja iaf, kul med rolig post iaf
  • surfat

Såååå, nu ska jag ringa och skälla ut min chef då han återigen har missat att betala ut min lön och sedan måste jag ringa till Försäkringskassan och fråga när jag får min utbetalning......

Sedan.....ska jag hämta min älskade lille Jakob, här ska det mysas till 100%, har bestämt att jag ska orka ha han oss mig en natt för här ska tankas kärlek och närhet.....

HA EN GO DAG!!!!




(FOTO:PRIVAT)

Mammas egna prins, saknar dig sååååå!!!!


Hemgång

Så nu har ronden varit här och vi bestämde att jag fick gå hem. Jag bestämde mig redan kl 06 imorse att jag var tvungen att komma hem och få sova ut. Här väcks man ju minst en gång i timmen och det är aktiviteter hela tiden(läs: mat).

Så nu tänkte jag ta en lång go dusch, byta kateter, klä på mig privata kläder, få en massa recept på smärtstillande och ett läkarintyg för att sedan dra mig hemåt till min egen säng!! Idag blir en dag då jag bara ska försöka koppla av!!!

Så....dags för duschen!!

Ännu en rond...

Idag kom läkarna med ett fantastiskt besked, jag hade ingen cancer!! Allt är nu borttaget och jag är frisk. Nu ska jag bara ha bort de två katetrarna jag har å min kropp men läkarna tror att jag kommer att bli helt återställd. Idag kan jag faktiskt se fram emot att vara sjukskriven i åtta veckor(eller kanske är det bara sju kvar) och njuta av Jakob och vårvärmen.

Jag har redan hunnit gå en härlig morgonpromenad efter frukosten, pratat några snabba ord med min bror och fått ett grattis på namnsdagen av mamma & Bernt. (Inte för att jag har namnsdag idag, men när jag var liten firade jag Marie bebådelsedagen då jag inte har någon egen dag).

Nu kom min älskade son Jonathan så nu ska jag vara social med honom, ha det bra!!!

Ännu en seeg dag...

Idag har det varit en tuff dag för mig här på sjukhuset.

Först en test angående om det var något läckage på min kateter, men det funkade som det skulle. Sedan har jag fått smärtstillande sprutor hela dagen för att orka med dagen.

Ljusglimtarna är i alla fall mina besök. Först kom Jonas och han piggade up mig en stund med sitt goa leende.

När Jakob hade slutat fritids möttes vi upp och tog en middag på Mc Donalds, jag hade ju hoppats på att få lämna sjukhuset imorgon men ska det fortsätta med smärta och krångel så är det inte säkert jag kan skriva ut mig imorgon heller, men jag lever på hoppet!!!

Nu blir det att slötitta på TV och vila så mycket jag kan....

Hoppas på lite uppdatering på mina favoritbloggar så jag har lite att göra i reklampauserna!!


(foto:google)


Imorgon är det våffeldagen

Det är visst våffeldagen i veckan, så då måste man väl ta och leta reda på våffeljärnet. Det är syndigt gott med våfflor - men att klassa det som mat? Näe, jag skulle snarare hävda att våfflor är en efterrätt eller ett gott fika/mellanmål. Men varför firar vi egentlige våffeldagen? Vet ni det? Är det endast ett jippo som köpmännen lanserat?

Enligt Wikipedia firas våffeldagen eller Jungfru Marie Bebådelsedag som det ursprungligen handlar om den 25 mars, nio månader före jul, för att högtidlighålla att Jesus "blev till". Jungfru Marie bebådelsedag handlar om hur ängeln Gabriel bebådade (förutsade) Jesu födelse.

Så nu fattar ni ju bara att jag måste åka hem imorgon. Jag & Jakob måste grädda våfflor imorgon, så är det bara!!!


Ronden

Läkarna dundrade in på mitt rum imorse och meddelade att det var dags för nya undersökningar(ska det aldrig ta slut??)

Nu ska de spruta in kontrastvätska i min ena kateter för att se vart urinen tar vägen, ev är det ytterligare fel på min urinblåsa....finns det en ände????

MEN...lite positivt tänk nu.....

Jag är ordentligt smärtlindrad.

Jag bor på ett helt ok hotell, singelrum och roomsevice och trevlig personal.

Jag har internet och kan surfa hur mycket jag vill.

Personalen och läkarna verkar nu fatta att det är vikigt att kolla upp mig ordentligt innan de skickar hem mig.

På fredag ska jag på bloggträff.

Jag har massa goa vänner som bryr sig om mig och tänker på mig.


Livmodershalscancer


Eftersom det finns olika former av livmoderhalscancer och inget fall är det andra likt, är det förstås din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för din sjukdom. Om du har haft cellförändringar i livmoderhalsen betyder det inte att du har fått en cancerdiagnos. Eftersom dessa cellförändringar är så vanliga och lättbotade tas de inte upp så mycket i den här texten.

Rådet till dig som har fått besked om att du har livmoderhalscancer är att inte ge upp - möjligheten till en lyckad behandling och rent av bot är stor.

Varje år får cirka 500 kvinnor livmoderhalscancer, cancer colli uteri eller cervixcancer som det också kallas. Över 90 procent av de kvinnor som har en tidigt upptäckt livmoderhalscancer kan idag botas.

Sedan mitten av 1960-talet har både sjuklighet och dödlighet i livmoderhalscancer minskat dramatiskt i Sverige. Orsaken anses främst vara satsningen på regelbundna gynekologiska cellprovskontroller. Tack vare dessa kontroller upptäcks årligen cirka 15 000 fall av tidiga cellförändringar i livmoderhalsen - ett mycket tidigt, botbart förstadium till något som skulle ha kunnat bli cancer.



Småblödningar liksom slemmig och ibland blodblandad flytning kan förekomma. Blödningar i samband med samlag eller krystning kan vara ett varningstecken. Dags att kolla upp dig, det gjorde jag och det var då de upptäckte min cancer!!!

Livmoderhalscancer är bara en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler.


Cancer innebär att denna perfekta balans rubbas. En tidigare frisk cell börjar uppföra sig fel. Den vet inte när det är dags att stoppa delningen och de nya cellerna - cancercellerna - sköter inte sina uppgifter som de ska. De fortsätter att dela sig ohämmat. Fler och fler cancerceller bildas och efter en tid har de blivit till en liten klump av celler.. Denna klump kallas för tumör. Tumören fortsätter att växa och till slut är den så stor att man kan se eller känna den.


Bortsett från stadium 0 delas cancer i livmoderhalsen in i fyra olika stadier. Mellan stadium ett och fyra sker en gradvis utbredning av sjukdomen - där det i varje skede finns god behandling att tillgå.

Stadium ett är en tumör som är begränsad till livmoderhalsen(vilket jag hade), medan sjukdomen i stadium två till fyra innebär en successiv spridning i underlivet och vidare ut i kroppen.

Det finns flera olika behandlingar mot livmoderhalscancer. Vilken behandling som väljs beror bl a på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.


Kirurgi

Om det är frågan om tidigt upptäckt livmoderhalscancer brukar det bli aktuellt med en operation då livmoder och näraliggande lymfkörtlar tas bort. Under ingreppet, som tar några timmar, är patienten sövd. Normalt stannar man på sjukhuset omkring en vecka och man får räkna med fyra till sex veckors sjukskrivning.


Strålbehandling

Fick jag efter min operation då läkaren i ett blodprova hittade en(!) cancercell som överlevt, en säkerhetsåtgärd sa läkaren då.


Cytostatikabehandling

Ett annat vanligt namn är cellgift, men vad det i själva verket handlar om är tumörcellgifter. På så vis liknar cytostatika vanligt penicillin som ju når ut i varje del av kroppen via blodomloppet. Men i stället för bakterier dödar cytostatika tumörceller.


Detta fick jag också efter min operation för säkerhets skull!!

Fördelen med cytostatika är att dessa läkemedel kan nå mikroskopiskt små cancertumörer och döda dem. Det finns en rad olika typer av cytostatika som alla har olika förmåga att störa cellernas delning. Man brukar välja det eller de preparat som angriper en viss cancertyp där den är som mest sårbar. Ofta kombineras flera olika cytostatika för att uppnå bästa möjliga effekt.

Cytostatikakurerna ges ofta med några veckors mellanrum(jag fick det varannan vecka vid tre tillfällen). Biverkningar av cytostatika är framför allt illamående, trötthet och håravfall(och jag hade tur, jag slapp tappa håret). Orsaken till alla dessa tre sidoeffekter är att läkemedlet påverkar även friska celler som delar sig ofta.

Efter det kirurgiska ingrepp som är vanligt vid livmoderhalscancer, kan slidan bli kortare. Detta hindrar dock inte samlag. Strålbehandling kan göra slidan öm, irriterad och torr.
 

Vanliga sidoeffekter hos cytostatika är aptitlöshet, illamående och trötthet - känslor som inte precis gynnar kärlekslivet.

Känslomässiga reaktioner
Att få besked om att man har en cancersjukdom är svårt - även om man själv misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. Tryggheten i att "det händer inte mig" försvinner för ett tag. Undersökningar visar att många reagerar starkt känslomässigt i samband med en cancerdiagnos. För de flesta minskar dock oro och nedstämdhet under de tre första månaderna, då man fått besked om och ofta påbörjat behandling. Det är för de flesta lättare att veta vad de har framför sig än att leva i den osäkerhet som oftast finns vid tiden för diagnos.

En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.


När behandlingen är avslutad är det lätt att känna sig utlämnad. Många blir rädda för kroppsliga symtom, eftersom det ligger nära till hands att koppla ihop dem med sjukdomen. Det kan vara svårt att behöva avgöra själv om symtomen är något som kräver läkarbesök. Med tiden lär sig dock de flesta att återigen tolka sina kroppsliga symtom på samma vis som före sjukdomen.

När behandlingen är avslutad förväntar sig ofta omgivningen att allt ska vara "som vanligt", d.v.s. att livet ska bli precis som före cancersjukdomen. När intresset från anhöriga och vänner har falnat, när ingen riktigt längre orkar lyssna, kan man känna sig både ensam och oförstådd.

Efter behandlingen är det också vanligt att oroa sig för framtiden och för att sjukdomen ska komma tillbaka. Därför är det viktigt för alla att komma ihåg att de svåra känslorna inte försvinner så snart behandlingen är avslutad.


Trötthet
Nästan alla blir trötta av att få ett cancerbesked och av att gå igenom en cancerbehandling. Man blir trött av både den medicinska behandlingen och den känslomässiga reaktionen. Om tröttheten blir för svår är det bra att rådgöra med doktorn; det finns medicinsk hjälp att få. Många vill i så stor utsträckning som möjligt klara sig själva, men det är knappast fel att ta emot praktisk hjälp om den erbjuds. Det är dessutom ett bra sätt för människor i omgivningen att visa att de bryr sig.


Att berätta för andra

En del människor tycker att det är svårt att berätta för anhöriga om diagnosen, behandlingen och om hur de känner sig. Ändå är det viktigt att de närmaste är informerade, eftersom de då kan vara tillhjälp på ett bättre sätt. Därför är det bra att ta med sig någon anhörig till läkarbesöket. Denna person kan sedan hjälpa till att informera andra anhöriga. Ofta är det också en fördel att vara två som lyssnar. Om man är två är det enklare att diskutera vad som sagts och på så sätt få en mer realistisk bild.

Det kan vara svårt att veta hur mycket man ska säga till andra. Detta måste var och en känna efter själv. Det finns ingen anledning att vara en "duktig patient" och berätta precis allt för alla. Om man inte vill prata om sin sjukdom fungerar det ofta bra att besvara frågan: "Hur mår du?" med ett: "Tack bra, hur är det själv?" eller "Tack, ganska bra, men jag vill helst inte tala om det."

 



 

Cancerfonden, David Bagares gata 5, 101 55 Stockholm
tfn: 020-59 59 59, [email protected]
Pg: 901986-0, Bg: 901-9514

» Information in English » Om Cancerfondens webbplatser, cookies m.m.

Tidig morgon på SÄS

Somnade riktigt sent igår men utan sömntablett*klappar mig själv på axeln*, harkel!! Vaknade kl 5 och kallade på sköterskan, problem med en kateter, ringde sedan igen på henne kl 6, värk och spruta, sedan vaknade jag kl 7 igen och hade ont. Mitt humör idag är uruselt och tålamodet är i botten, vad har jag gjort för att förtjäna denna skiten, kan det vara bra nu??

Jag har ju kunnat köpa cancerdiagnos vid två tillfällen och operation av dessa men nu att bli felbehandlad och behöva ligga på lasarettet vecka in och vecka ut, det fixar jag inte
! Nu vill jag bara hem, samtidigt som jag fattar att jag inte kan åka hem då jag har alldeles för ont för att klara mig själv!!

Vill bara vara frisk och få vara en helt vanlig 40-åring med vardagliga bekymmer och inte ha detta uppepå allt annat.

Har sååå dåligt samvete för Jakob och för att jag inte orkar ta hand om honom, längtar så mycket efter honomoch vet att han längtar efter mig. Vill bara vara med honom hela tiden, samtidigt som jag fattar att jag inte orkar, att han har det bättre hemma hos sin pappa just nu!!

Vill bara hem och vara frisk!!!

Bloggparty...

Det börjar närma sig den stora dagen då jag ska på mitt första bloggparty. Käraste Mira har ju bjudit mig på partaj och hon samt Mickan är för övrigt de enda jag har träffat irl. Nu har ju min blogg blivit nån j-a sjukdomshistoria, vilket innebär att de som inte känner mig inte vet vilken partypingla jag är och att jag aldrig bangar för en kul fest, utan tror att mitt liv består av att ligga på lasarettet och gnälla!!! Så nu vill jag deklarera för alla "mina" bloggvänner att på fredag är jag inte någon sjukling utan jag är Marie partyprinsessan, bara så att ni vet!!!

(FOTO: MIRA)

Jag på väg in till Harrys för att träffa andra partypinglor för några veckor sedan!!!

Nyopererad, pigg & nyförlöst

Så då var de klara med min operation. Var lite bervös innan men det gick över inne i operationssalen då det var en underbar dansk narkosläkare där inne tillsammans med annan narkospersonal och de hade go humor och ett gott sätt, jag somnade gott med ett leende på läpparna!!

Vaknade upp redan i operationbssalen och kände direkt att jag mådde bra. Halvsatt på uppvaket och kollade alla stackars människor som hade ont, spydde eller snarkade.

En nybliven mamma kom in och efter henne kom pappan och deras lilla nyfödda son. De var så himla lyckliga och jag var lycklig för att det inte var jag som hade blivit förälder till deras lilla prins. Han skrek konstant under de två och en halvtimme som jag var på uppvaket( i ärlighetens namn så var han kanske tyst i sammanlagt tio minuter under denna tiden) och jag förstod återigen att jag verkligen var klar med mitt barnafödande, hade inte klarat det skriket i tre minuter utan hade kastat ut ungen genom fönstret, det är helt säkert!!

Nu har Mikael varit här med e god pizza som vi har delat på, låg på uppvaket och bara längtade efter maaaat så det var det goaste jag har ätit på ett tag!!!

Antar att jag kommer sova gott inatt efter en stressfylld dag!!

Operation & knarkhåla

Då var det dags igen att lägga sig på operationsbordet. Min favoritläkare Mårten var här och berättade om vad som har blivit skadat under min canceroperation och vad de kunde se för skador nu. Mårten tog sig verkligen tid och ritade så fint;).

Han trodde att jag skulle komma hem denna vekan då det till största delen handlade om att komma tillrätta med mina smärtor, han skull skriva ut massa smärtsillande till mig så det kommer att bli rena knarkhålet hemma hos mig framöver.....

Fy vilken tråkig blogg jag har

Sitter nu i min sjukhussäng efter att ha blivit väckt av sköterskan som skulle ta massa prover. Har läst runt bland mina favoritbloggar och inser då vilken tråkig blogg jag har. Nu för tiden består den bara av sjukdom och elände. Jag skulle vilja ha en rolig, uppiggande och humoristisk blogg!! Men det kanske är lite svårt just nu!!??

Men jag kan ju alltid hoppas!! Hoppas att de nu kommer på ronden och säger: det är inget fel på dig, du kan åka hem nu, du är frisk!! Det hade verkligen varit skönt!

Jag hoppas!!!

Tut-tut

Ännu en ambulansresa i natt. Verkar bli en dålig vana det här. Var på akuten strax före fyra i natt och de valde efter att ha pumpat mig full med smärtstillande att skicka mig återigen på röntgen. De konstaterade snabbt att min högra njure inte fungerar som den ska och de ville då sätta en kateter i njuren för att avlasta den så mycket som möjligt i några dagar för att efter det ta beslut vad de ska göra.


Min älskade Jakob kom upp till lasarettet och kröp upp i min sjukhussäng och kramades och vi hann även med en kort fika.

Sedan skjutsades jag ner till röntgen igen och lokalbedövades i ryggen och den mycket erfarna läkaren höll på i över en timme men lyckades inte sätta i katetern trots att han hade stora förhoppningar eftersom han häromdagen lyckades, trots stor tveksamhet, sätta en i vänster njure. Jag fick i slutet av försöket återigen ett anfall, läkaren gav upp och återigen proppades min kropp full med smärtstillande. Väl tillbaka på mitt rum lyckades jag somna och sov gott i tre timmar.

Nu ligger jag här och kollar TV efter att ha fått en kopp varm choklad och två rostade mackor.

Imorgo på ronden kommer jag att få besked hur de nu tänker gå vidare........på återseende!!


Å då var man hemma....

SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT!!!

Inser nu när jag har varit hemma ett par timmar vilken pers denna veckan har varit. Jag har aldrig varit såååå sjuk. Trodde verkligen ett tag att jag skulle dö, jag har haft sååå ont så jag har funderat på att hoppa ner från nionde våningen bara för att slippa vara med, tur att man inte är suicidbenägen!!

Har fått med mig massa papper hem från sjukhuset angående att jag har blivit felvårdad under operationen så nästa vecka ska dessa fyllas i och skickas till de olika instanserna och har jag lite tur så kommer jag att få lite skadestånd, vilket jag verkligen tycker att jag är värd.

Nu sitter jag här hemma med en kateter ut från njuren och en vanlig kateter och ska ha dessa i åtta veckor för att sedan åka in på operation igen för att återställa urinledarna. Detta innebär ju att de återigen måste skära upp min mage vilket jag verkligen inte ser fram mot, men det måste ju göras. Hoppas nu verkligen att dessa veckor går fort.

Pratade med krurgen häromdagen angående operationen och han sa att i vanliga fall gör de ett vågrätt snitt men med tanke på att jag sedan tidigare operationer har ett lodrätt snitt så ska han skära i samma, tur för mig det, annars skulle det ha slutat med att jag har ett stort plustecken på magen, inte kul alls!!

Åse har varit här idag och tvättat min tvätt, lagat mat och plockat undan här så nu ska jag bara mysa och ha det gott!!

Lördag

Jag ligger och väntar på ronden för att få besked om jag får permission. Skulle vara skönt att få komma hem och sova i sin egen säng.

Åse kommer hem till mig idag för att hjälpa mig med tvätten och så hoppas jag på lite annat spännande besök.

Annars blir det väl bara slappa framför TV:n och kolla nya Robinson eller någon bra film.

Permission.....

blev det inget med. Har sovit hela dagen då jag har så ont fortfarnde på höger sida. Får smärtstillande med jämna mellanrum men de hjälper inte. Läkarna beslutade att jag ska stanna kvar då jag fortfarande har för mycket blod i urinen och smärtpåverkad så det blir ännu en tråkig dag på lasarettet. Jag hoppas på besök och kanske lite roliga presenter;)

Nu, dags att vila igen......

TÄVLING!!!!

Titta vad sötaste Mira har för tävling, skynda dig att vara med, tävlingen slutar kl 21.00 ikväll!!!

(FOTO:MIRA)

Tillbaka på rummet igen

Har varit och tagit ur kateten under narkos nu och kom för en stund sedan tillbaka på rummet. Är äntligen nästan smärtfri, sedan i söndags har jag ju haft smårta så det känns jättekonstigt att inte behöva be om smärtstillande. Just nu råder god förhoppning av att få komma hem imorgon, åtminstone permission någon av helgdagarna!!

Nu dags att sova!!

Anställningsintervju, smärta och operation...

Vaknade vid ett flertal gånger inatt bl a en gång pga av smärta som sköterskan snabbt fick ko´ntoll över med hjälp av Voltaren. Sov sedan i snitt en timma i taget tills det var dags att stiga upp, satte mig en stund och surfade, sedan gjorde jag mig iordning och fixade till mig lite frukost, den serveras inte förrän 8.15 på denna avdelningen men med god hjälp av go personal så fyllde jag upp både tallrikar och temugg. Strax efter jag hade ätit upp kom Anna för att hämta mig. Sköterskan kom då in till mitt rum och sa att hon hade pratat med läkaren som b estämt avrådde från att jag skulle lämna sjukhuset ubder ett par timmar. Jag förklarade för sköterskan att denna anställningsintervjuen var väldigt viktig för mig och att hela världen inte stannar för att jag ligger på lasarettet och att det faktiskt var meningen att jak skulle må mycket bättre nu om de hade kunnat sköta sina jobb!!!

Lämnade avdelningen med en hel del medicin innanför västen för att jag inte skulle ha ont. Startade hemma hos mig med ombyte av kläder för att dölja två kateterslangar är inte så lätt, sedan vidare till grannkommunen  på intervju. Det kändes riktigt bra och det var två riktigt goa tjejer som jobbar där så jag håller nu mina tummar!!

På vägen tillbaka hade jag bestämt att jag skulle bjuda Anna på lunch men jag var totalt slutkörd så Anna skjutsade tillbaka mig tilll lasarettet. Väl där fick jag återigen ett ordentligt anfall och mitt i det dyker min underbara son upp. Han har ju varit på semester i Thailand i tre veckor och behövde ha sin nykel för att komma in i sin lägenhet. Inte kul för onom att träffa mamma på de viset!

Under eftermiddagen har jag vilat och vid 17 kom urologen och sa att han hade beslutat att han ska göra ytterligare en operation på mig för att ta bort den slangen han har lagt vid urinröret. Han kommer tillbak under kvällen för att göra detta och jag ska fasta tills jag kommer ner på operation   och hungrig är jag ju nu då, såklart!!!

En kort uppdatering

Opererades i tisdags, de hade då upptäckt att en ev två av mina njurar inte fungerade som de skulle. Läkaren lyckades inte med båda njurkatetrarna under narkos då den ena urinledaren var så skadad. Urologen gjorde ett misstag under operation och lyckades hälla ut koksalt i min buk vilket orsakar en oerhörd smärta varvid de smärtbehandlade mig med morfin oc då inte vågade skicka upp mig på avdelningen igen då de inte har lika bra koll på patienterna som postoperation har.

Efter en del krångel på onsdag fm blev jag sedan tillbakaskickad till min avdelningen. Han vila en kort stund och sedan var det dags att åka till röntgen. Läkaren kollade på njuren med ultraljud och sedan bedövade han huden runtom och körde sedan en slang direkt till njuren där urinet kommer ut till en påse. Allt detta för att de har begått misstag under operationen då de av misstag brännskadad mina urinledare.

Då jag återkommit till avdelningen var det meningen att jag skulle vila för att sedan träffa urologen för samtal om operation om ca två månader för att återställa urinledarna. Anna kom upp till lasarettet för att vara med på samtalet då jag kände att jag hade fått dålig information tidigare och att jag var mycket på verkad av morfinet. Läkaren förklarade grundligt och berättade att jag efter den bukoperationen kommer att bli helt återställd då det gäller mina njurar.

Anna åkte sedan och hämtade kyckling till mig på Mc Donalds. Jag kunde tyvärr inte äta upp då jag fortfarande mår lite dåligt av mat och matlukt. Strax efter det fick jag ett ordentligt smärtanfall vilket resulterade i att läkaren bokade ytterligare ett CT. Jag har under kvällen väntat på det provsvaret men inte fått något då läkaren vill tale med en kirurg som för närvarande är på operation så jag får väl förhoppningsvis veta imorgon var det var för något.

Nu är det hör tid för mig att sova då jag ska upp i tid imorgon för att gå på en anställningsintervju kl 09.00. Önska mig lycka till!!

Operationsdag

Senare under kvällen får jag ytterliagre besök då Mikael, Micke och Gazzi dyker upp och förgyller min tillvara en stund.

Personalen hade då strax innan de kom talat om för mig att det kommer att bli operation och att jag därför ska vara fastande. Efetr killarna har gått kommer en läkare och talar med mig och berättar att i lindrigaste faller går de in i urinröret och avlastar urinrören den vägen men om det är för skadat så tvingas de att öppna buken återigen. Det här känns som en följetong på det som varit tidigare och att jag aldrig vet  innan narkos hur de kommer att operera mig.

Men jag hoppas så klart på den lilla operationen och det viktigaste just nu är ju att bli frisk!!

Finbesök

  • Då jag hade åkt ambulans till lasarettet insåg jag efter några timmar att jag saknade det mesta av min tillhörigheter och då framförallt skor, om de nu bestämde sig för att skicka hem mig. Mickan har ju sedan den tidigare operationen nyckel till min lägenhet, då hon ska sköta det älskade lilla marsvinet Alvin om jag inte är hemma. Jag ringde henne på jobbet och som  den klippan hon är skrev hon en lång lista på allt som jag behövde.

    Hon och Mira dök sedan upp på mitt rum med en stor låda med presenter, och ni vet ju alla, jag älskar presenter....

    Jag fick:
  • en superduperfin bukett med tulpaner
  • foto på Mickan och Mira i en ram;)
  • en hårextensions från Mira
  • korsord
  • en hel låda med pennor för att kunna lösa korsord
  • 100 kärlekskort
  • en wodoodocka som hette Angel

samt en stor väska med massa saker som jag behövde hemifrån bl a min tanborste och min laptop;)


Ambulansresan

Trots ny fin laptop och ständig uppkoppling och sjuksriven på heltid så bloggas det dåligt på min blogg, men jag kan inte skylla på annat än att jag har haft ont och nu var det dags igen. Har ju haft ont till och från i en vecka nu och knaprat morfintabletter som det varit godis. Söndagen var en fruktansvärd dag då jag låg i sängen hela dagen. Gulliga Mickan handlade, lagade mat och diskade och jag njöt av att bli ompysslad. Med anledning av min värk så har jag inte kunnat äta några jätteportioner och likaså i söndags, men det som fick igång Mickan var att jag inte åt upp min broccoli. Jag hade nämligen beställt det och när mten var framdukad på bordet så insåg vi att hon hade missat det varvid hon snabbt fick ställa sig vid spisen igen och sedan åt jag bara en bukett, så nu har hon sparat broccolin i mitt kylskåp och den kommer jag förmodligen tvingas att äta upp.

Kollade på Beck på kvällen och somnade gott med hjälp av morfin och dubbla sömntabletter. Vaknade kvart över fyra av en otrolig värk, klarade med mina sista krafter att ta mig till toaletten. Insåg sedan efter mitt toalettbesök att jag var tvungen att besöka sjukhuset för att få besked var det är för fel på mig, drygt en vecka efter operationen så finns det ju inte en chans att man ska ha så ont! jag var orolig att jag hade överansträngt mig då jag hade fått stränga order om vila och inte uppfyllt det alla dagar pga rastlöshet!

Ringde 112 och två vackra (förlovade) ambulansmän kommer in i mitt sovrum. De kör mig till akutmottagningen och där blir jag undersökt och senare under förmiddagen inskriven på sjukhuset. Ingen av personalen jag talar med har en aning varför jag är på sjukhuset; det känns ju betryggande!!! NOT

Får senare besked om att min sänka vara alldeles hög, vilket tyder på en infektion samt att mitt kreatininvärde var för högt och då misstänkte de att min ena njure inte fungerade som den skulle. Fick åka ner och göra en skiktröntgen och skulle få besked senare under kvällen.

Singel och ensam

Fy f-n vad jag tycker synd om mig själv nu. Rastlös in i själen och alldeles tyst i min lägenhet och telefonen har jag granskat 20 ggr för att kolla så att den inte är avstängd då den inte har ringt på flera timmar...

Vilken martyr jag är, men jag gillar inte att vara själv så är det bara...jag gillar att ha folk omkring mig...men alla har sitt liv och sina aktiviteter idag.

Nä, får göra som alla andra Svenssons; kolla TV.....

Thailand & blommor

Detta verkar bli en underbar dag trots allt. Först får jag ett samtal från min kära familj i Thailand; mamma, pappa, son och  broder. Jag började lipa när jag pratade med mamma, jag längtar så mycket efter dem. Bror kommer ju hem nästa vecka, sonen den 20:de och mamma och pappa inte förrän den 1 april. Då har mamma varit på semester i nio veckor, sååå orättvist!!

Sonen längtade efter mig och ville att vi skulle ha varit i Thailand allihopa( det hade varit skönt)!!

De var allihopa lite på pickalurven och skulle ut och äta gott!! Avundsjuk, NOT!!

Precis när jag har lagt på telefonen plingar det på dörren, där står "mitt" blomsterbud, en underbar bukett från min underbara familj!! Tackar och kramar. Fotobevis kommer snart........ska bara installera mobilen i datorn!!

Vad är detta???

Fick precis ett samtal från Brändmarks blommor. Jag har fått blommor, underbart...jag som verkligen älskar det!!

Men de ringde för att berätta att jag har fått ett blomsterbud och de undrar om jag är hemma under eftermiddagen så de kan lämna det....förstör inte det lite av glädjen??  Kom på efter jag har lagt på att undra vad hon skulle ha svarat jag hade frågat; Vem är de ifrån? Vad är de för blommor?...hade hon då svarat på det också????


Jag menar inte att vara otacksam, men visst hade det varit roligare om blomsterbudet helt plötsligt hade stått utanför min dörr med en bukett, nu vet jag ju att han ska komma...............(fast; Ni som känner mig vet att nu kommer jag att gå på nålar ända tills han kommer:))

Freeeedag.....

ja, så skriker väl många av er därute, ni som jobbat hela veckan och bara längtat till helgen och vila. Och vad säger jag.....ensam, uttråkad; fy f-n för helg rent ut sagt!!. Min käre vän Åse har nu lämnat mig med en hel arsenal av medikament(gäller att vara noga med att låsa dörren, jag har verkligen piller som skulle generera ett hyfsat pris på gatan!). Kanske är det egentligen därför man får dessa snurrpiller, för att dryga ut sjukpenningen eller för att dränka sig i sina bekymmer.....;)

Ja, jag har då inga bekymmer att dränka. Tycker bara det är så tråkigt att vara så trött och illamående, vill vara den gamla Marie...men det kommer väl snart tillbaka hoppas jag!!

Idag står det inte mycket på schemat men jag hoppas någon vänlig själ tar sig tid och kommer förbi en stund och pratar bort en del av denna tråkiga fredagen......

Ännu en dag i värkens tecken

Har haft ytterligare en jobbig dag men det känns nu att det går år rätt håll. Jag har knappt sovit något på hela dagen till skillnad från de tidigare dagarna. Åse har haft fullt upp idag med dammsugning, tvättning och kalopslagning. Jag har verkligen varit bortskämd här hemma i några dagar nu men imorgon är det slut på detta då hon ska åka hem. Kom igen nu vänner, eran tur att ta över en gammal 40-årig kärring och serva henne med alla ormoliga krav!!!

Åse har köpt hem alla sorters piller så här kan man starta en liten knarkaffär nu....

Nu ska jag försöka ta en promenad då Åse har talat med avdelningen och de säger att det enda som  kan göra saker och ting bättre är promenader....så på med broddarna och ut och röra på sig.....

Jag har nu varit rökfri i åtta dagar, är såååå röksugen så jag håller på att förgås!! Fattar inte hur jag ska klara att stå emot!!! Men det SKA gå!!

Finns inga ursäkter

till att jag inte bloggar. Ny fin dator från bror och svägerska och ett bra bredband. Men jag har fortfarande ont, tillbringar ca 23½ timme i vågrät läge och den siste halvtimmen toabesök och svälja lite piller. Har fortfarande inte kommit utanför lägenheten sedn jag kom hem från lasarettet men ska verkligen göra ett seriöst försök imorgon. Jag har ju min goaste vän Åse här så hon hjälper mig med allt det praktiska men någon matlust har jag ju inte haft, social är jag inte och med smärta princip hela tiden så är jag inget trevligt sällskap.

Idag har älskade Jakob varit här en stund. Jag fick lite gos och han bytte i Alvins bur, gosade med Alvin och hann även med lite gos med Åses hund Cirkus. Nu är det dags för mig att återgå till vågrätt läge......

Tack för alla goa kommentarer....kramar!!

Äntligen hemma...

men har fruktansvärt ont. Har tagit en värktablett och det snurrar i huvudet nu så jag ska lägga mig i soffan och kolla TV en stund!

Med blandade känslor....

så är det nu dags att åka hem. Jag har packat ihop mina saker och väntar på en urologterapeut(?;)) och för ett utskrivningssamtal. Hoppas nu bara att det ordnar sig med de mest basala sakerna hemma men det ska nog gå. Åse kommer ju imorgon så det gäller ju bara att upprätthålla tills dess. Och hungrig har jag ju inte varit p fem dagar nu så det vore väl konstigt om jag skulle bli det helt plötsligt bara för att jag klev innanför min dörr (eller kanske inte!)

Nu kom sköterskan in med en kallelse till urologen, tid bokad kl 15 så det blir att vila sig en stund till och det är ju bara bra det eftersom jag inte känner någon stress med att komma hem!

Avd 68

Är en helt underbar avdelning på Sahlgrenska. En underbar personal som verkligen bryr sig om sina aptienter och hjälper till så mycket de kan.

Jag har ju sedan förra canceromgången fått en fruktansvärd avsmak för sjukhusmat och personalen har verkligen gjort sitt yttersta för att hjälpa mig med detta. Jag har fått erbjudande om att äta önskekost vilket innebär att jag kan beställa i princip vilken mat som helst, bara de har ingridienser och kunskap för att kunna tillaga det jag vill ha. Men tyvärr så har det visat sig att inte ens det hjälper mig för att kunna äta. Idag har jag beställt pannbiff till lunch och pizza till middag och jag ska verkligen göra ett ordentligt försök med att äta men känner redan nu att det kommer att bli riktigt svårt då bara tanken på mat gör mig illamående. Finns det någon som har ett bra tips hur jag ska övervinna min spykänsla för all typer av mat på lasarettet??

Ny vecka och nya tag....

Efter all hjälp med mecineringen igår och en rätt bra sömn inatt så är jag idag mycket piggare. Jag är dock fortfarande osäker på om jag ska åka hem idag, jag försöker måla upp fördelarna och nackdelarna för att se vad som väger över men har just nu inte kommit till något beslut. Men det är rond vid tiotiden och jag känner att det kan vara bra att diskutera det med läkarna och lyssna på vad de tycker. Vid frukosten idag förstod jag att avdelningen kommer att fyllas upp med massa nya patienter då det redan satt två kvinnor och väntade på att bli inskrivna och då kanske det är bra att lämna sitt rum till någon som behöver det bättre, samtidigt vill jag inte åka hem och bara bli sängliggande utan någon som helst hjälp då jag vet att både kyl, frys och skafferi är tomt och att jag kommer att ha svårt att handla då jag inte får bära något och Åse inte kommer förrän imorgon och Mickan har vistats bland barn som har magsjuka så hon får absolut inte komma hem. Jag får se vad läkarna säger och tycker de att jag kan gå hem idag så får jag gå igenom min telefonlista och fjäska för någon som kan komma förbi med lite mat,bröd, pålägg och snabbmat, jag vet att det kommer att ordna sig.

Sedan slutade jag ju att röka i samband med att jag blev inlagd i onsdags och har tagit beslutet att aldrig börja igen. Är så trött på mitt rökande.....finns ju ingen som helst ursäkt att ha den lasten så nu ska jag avsluta det en gång för alla. Här på lasarettet är det ju inte  så svårt att avhålla sig men på hemmaplan med rastlösheten, vänner som röker osv kommer det krävas lite större karaktär. Men jag ska ta hjälp av nikotinläkemedel och tillse att jag alltid har det hemma och jag ska lyckas, bara att låta bli helt enkelt!!

Igår hade jag ju så ont och med min värk kommer grinigheten så jag fick ju aldrig skrivit att jag fick finbesök av min älskade Jakob och hans pappa. Jag och Jakob har ju fått en laptop av min älskade bror och hans fru och Jakob jublade och planerade direkt vilka sidor han skulle surfa runt på när han kom hem!

Anna F var också här och jag fick en riktigt tjock bok av henne(härlig avkoppling när jag kommer hem) och sedan kom bästaste Åse som är min klippa med Mc Donalds mat. Hon och jag tog en promenad i Botaniska trädgården innan hon åkte hem. Väl tillbaka på fisk jag taktil massage på fötterna och somnade sedan en stund. Under kvällen blev det lite TV-tittande och dusch innan jag somnade.

Sjukhussöndag!!

  • Sängliggande
  • Smärta
  • Saknad
  • Seg
  • Sova
  • Surfa
  • Svettig
  • Softa
  • Sömnbrist
  • Svullen
  • Svajig
  • Sockersugen
  • Surmule


Utmanad av Mrs Twisted


Regler:
1. Kopiera detta till din blogg och utmana dina vänner.
2. Radera mina svar.

3. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
4. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
5. Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
6. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!
7. Lycka till!


Det här är svårare än du tror!
1. Vad heter du? Marie
2. Ett ord på fyra bokstäver: Mule
3. Flicknamn: Mira
4. Pojknamn: Mikael
5. Yrke: Murare
6. Färg: Marinblå
7. Klädesplagg: Morgonrock
8. Mat: Majskolvar
9. Sak i badrummet: Mascara
10. Plats/stad: Malmö
11. En orsak att vara sen: Morgonrusning
12. Något man skriker: MAT!!
13. Film: Mannen på taket
14. Något man dricker: Malt
15. Band: Men at work
16. Djur: Marsvin
17. Gatunamn: Manhattan rodeo
18. Bil: Mazda
19. Sång: Maneater
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Mambo

Utmanar Ida och Mickan


Vad har hänt idag då?

Jag har sovit dåligt hela natten pga buksmärtor, inget funkar som det ska och dessutom tog min kateter idag så nu funkar inte kisseriet heller. Under natten tror jag att personalen skuklke bli tokig på mig då jag hade så ont och ringde på klockan stup i kvarten.

Idag har jag varit lite lugnare med knapptryckandet men det beror inte på att jag haft minddre ont utan för att min älskade Åse idag kom och lämnade min egen älskade laptop. Ni som har följt min blogg vet att jag önskade mig en i julklapp då min statinära dator krånglat länge och nu har gett upp helt och hållet.

Tack älskade bror och svägerska för den underbara presenten, mina ögon tårades så glad och tacksam blev jag ska ni veta.

Tack till Åse för den fina boken, orkidén, datorväskan, musen och inköpet av datorn, älskar dig!!

Jag och Åse installerade datorn och tog sedan en liten promenad i Botaniska trädgården, riktigt mysigt fast det var lite småkallt och grått ute. Resten av eftermiddagen har jag legat i min säng och småslumrat till alla dåliga program på TV:n.

Imrogon väntar ytterligare besök, tycker det är så underbart när mina vänner tar sig tid att komma förbi då dagarna är långa här. Läkaren trodde ju att jag skulle kunna gå hem på söndag eller måndag men så som jag mår nu så ska jag inte hem imorgon i alla fall, bättre att stanna här och fösröka vila upp sig och få hjälp med mat och medicin.


Smärtan är olidlig...

och har så varit hela dagen...men hoppas det är bättre imorgon, då ska jag försöka göra en uppdatering!

Måste bara berätta innan jag somnar att jag vet att jag får en fin present imogon av min älskade bror och min svägerska. Jag vet vad det är men ni får vänta tills imorgon!!

Nu har jag svalt mitt sömnpiller så det är dags att krypa ner!! På återseende.

Trött men glad

Tillbaka på mitt rum nu, operationen gick bra. Återkommer imorgon!!

Tack för alla goa kommentarer, de värmer!!!

Äntligen klar med dagen....

Blev inskriven på avdelningen strax efter nio, Linda var med mig. Sedan var det dags att prata med kirurgen som ska flytta muskeln från låret upp till buken för att förhindra tarmframfall mm....en riktigt härlig gubbe må jag säga!! Han berättade att det är en riktigt stor operation men att han har varit med förr och kommer göra så gott han kan. Samtalet kändes bra.

Kl 12 träffade jag min läkare som gick igenom båda operationsalternativen. Det är så att beslut angående vilken operation det blir kommer inte att tas förrän imorgon då ja ligger nedsövd, så jag kommer inte veta vilken av operationer det blir förrän jag vaknar efter narkosen och det är ju lite knivigt (vilken humor jag har va?;)) nu då jag måste förberedas för båda alternativen. Samtalet med min läkare gick bra och sedan var det ett snabbt samtal med narkosläkaren som också var helt ok.

Givetvis finns det massa detaljer i samtalen men nu har jag tagit en insomningstablett för att kunna sova en stund, imorgon blir det väckning kl 06.15, förberedelser 06.30 och sedan skjuts ner till operation så här gäller det att passa på att vila!!!

Hoppas verkligen att få se några kommentarer här när jag vaknat till liv och loggar in på min blogg!!



Dagens roligaste:

Ungefärligt samtal med sköna MIRA:

-Vilket fint hotell jag bor på; enkelrum, TV, bredband och mobiltelefon och en massa godis. Men jag undrar om de inte riktigt har fattat hur hotell funkar: jag vill ju ha låååång sovmorgon och frukostbuffé och de jag erbjuds här är väckning strax efter sex och till frukost får jag 4 Panodil och en avslappningstablett som ska sväljas ned med minimum av vatten. Jag måste helt enkelt ta kontakt med hotelldirektören och klaga!!

Miras svar: Ja, stackars dig. Jag kontaktar tidningen, detta är katastrof.....

Puss på dig Mira som förgyllde min kväll!!

Kastar slängpussar även till Åse, Linda, Ida, Jens, Anna, Mickan, Jona, Mikael och några till som förgyllde min ensamma kväll.....älskar Er, puss och kram!


Då var det dags...

....att fara till lasarettet. Ska åka 7.40 men ska hinna dammsuga av här och plocka undan det sista. Har fått låna en laptop så jag kanske kommer att blogga under lasarettsvistelsen också, får se vad jag orkar med!!

Usch, fyyyy, blääää

Som om inte livet var tungt nog.....med tvätt och sk städning....Fattar inte hur jag ska hinna klart med allt inför morgondagen!!!

Ringer till Ove som har lovat att skjutsa mig till Göteborg igår:

-Nä, jag kan inte köra, jag ska hämta min dotter.
-Men du ska väl inte hämta henne på morgonen?
-Nä, på förmiddagen.
-Ja, men jag ska ju vara på lasarettet mellan 8.30-9.00?
-Vet du hur mycket pengar jag brände i helgen?
-Nä, vad har det med saken att göra?? (Det är ju knappast mitt fel att han bränt massa pengar??) Det har väl inte med skjutsen att göra?? Hej då, vi hörs

Så här funkar jag: jag gillar inte att be om hjälp, jag tycker att det är pinsamt! När någon har lovat mig hjälp så förväntar jag mig att den personen sedan ställer upp. När jag mår dåligt klarar jag inget motstånd!!

Så, jag ringde sjukresor och tar mig ner på egen hand imorgon, så det så.....

Men du Ove, förvänta dig inga gentjänster är du snäll!!

Sedan då det var avklarat så tänkte jag fortsätta sysselsätta mig med tvätt och röj. Går ner till Ica för att komplettera med sköljmedel då ringer läkaren mig och har ytterligare ett ev negativt besked.....Fattar inte hur mycket jag ska orka ta, känner bara för att dra täcket över huvdet idag men som redig flicka jag är så är det bara att bita ihop och återvända till tvättstugan för jag kan ju inte lämna mitt hem med smutstvätt och dammråttor, eller???


En nervös dag....

Imorgon ska jag skrivas in på lasarettet mellan 8.30-9.00. Jag är riktigt nervös fast det egentligen kanske inte finns någon anledning. Jag har lämnat jakob på skolan nu på morgonen och saknar honom redan, vill inte vara ifrån honom nu när han behöver ha sin mamma nära. han lovade att han ska komma och hälsa på mig på sjukhuset iaf!!!

Idag måste jag tvätta och städa här hemma, jag vill absolut inte komma hem efter min operation och behöva ta tag i sånt och förmodligen kommer jag inte orka att tvätta och städa heller. Så nu, ner till tvättstugan!!

En underbar måndag...

Vaknade tidigt och skjutsade först Mickan till jobbet och efter det körde jag Jakob. Sedan hem för att äta frukost och byta om för att träna bort massa kalorier på gymmet. Körde på ordentligt så mina muskler var riktigt ömma!! Sedan hem och äta och packa. Hämtade jakob på skolan och hans kompis Mikael och sedan åkte vi ut till mamma och badade i hennes massagebadkar utomhus. Jag och Monika drack vin och Mickan och barnen drack Coca-cola. Mickan körde sedan hem mig och Monika tills henne och drack vi ännu mera vin. Vi somnade båda tidigt........

En lååååång söndag

Mickan "försökte" väcka mig strax efter åtta, jag vägrade att gå ur sängen. Vi gick inte tills sängs förrän strax efter kl två på lördagsnatten så jag var lite seg, trots att jag inte hade druckit någon alkohol. Vilken patetisk syn det måste ha varit för de som händelsevis gick förbi familjens köksfönster, två barnvakter med varsin laptop kl 02.00 på natten!!!

Men det var ju rätt många år sedan jag hade småbarn vilket innebär att jag har vant mig vid sovmornar och denna helgen blev det ju ingen sovmorgon varken i lördags eller söndags, men jag har ju tid att vila upp mig då jag ska till lasarettet på onsdag och bara slappa i flera dagar. Men efter en stund hade jag vaknat till liv och startade dagen med ett besök i familjens tvättstuga. Jag och Mickan hade bestämt oss för att överraska Ida lite genom att tvätta upp familjens tvätt så hon skulle slippa att ta tag i det när hon kom hem efter deras härliga spavistelse.

Sedan var det dags för frukost med de fyra barnen och de avlöpte bra. Jag är helt faschinerad av att det inte är svårare att ha fyra barn men å andra sidan har dessa barn inte visat något syskonkiv under de timmar vi har passat dem och jag fattar inte hur deras föräldrar har lyckats med den bedriften.

Jag minns mina egna små sötnötter (som i år är 20 och 25 år), när de var små så var det ständiga konflikter. Lillasyster älskade att gå in i storebrors rum och förstöra hans legobyggen och han var inte sämre och drog gärna henne i håret och putta omkull henne för att hon hade förstört i hans rum. Som mamma har man ju en viss förmåga att glömma alla negativa saker när barnen var små, t ex vaknätter osv men dessa konflikter minns jag tydligt, vilket innebär att de förekom ofta!!!!!

Efter frukost och disk så var vi ute en stund med barnen i trädgården, sedan var det dags för lunch och tvillingarna somnade sedan sött en timme.


Vi beslutade oss för att ta med alla barnen till Lekborgen så att de skulle få rasa av sig ordentligt och jag tänkte att vi skulle få en liten paus medan de hade kul......så var det ja, jag hade glömt hur det var att ha småbarn med sig på Lekborgen!! Jag och Mickan ägnade en dryg timme med att åka rutchkanor, hjälpa barn upp för rutchkanor, kräla in i en koja, dra fram benen genom en massa färglada små "IKEA-bollar"(minns inte heller att jag tyckte det var jobbigt att släpa benen genom dem när jag var liten och då hade man ju bollar upp till armhålorna vilket inte var fallet idag då jag har lyckats växa en hel del sedan dess och tur är väl det, annars skulle jag tillhöra småfolket idag.......) Men barnen var nöjda, många härliga barnskratt fick vi höra och många goa kramar!!


Packade in fem barn i bilen för att återvända till Svaneholm....just det ja, glömde nämna att vi hämtade upp grannpojken på vägen till Lekborgen efter Jakobs önskemål. Jag och Mickan enades om att det gick bra...jag sa till Mickan att det spelar ju ingen roll om vi har fyra eller fem barn att passa......vi hade ju ändå fullt upp!!! Och det gick faktiskt hur bra som helst!!!! Men jag tyckte nog att folk kollade lite underligt på oss då vi drog genom Knalleland men hela skaran. Jakob tyckte nog också att det var härligt att vi hade så många barn med oss och föreslog att de kunde leka att de var femlingar.....utan att betänka att de var i olika åldrar så skarttade jag och Mickan åt hans förslag då jakobs kompis är mulatt.....hur skulle någon kunna tro att de ens var släkt......men jag och Mickan sträckte nog båda på oss lite extra när vi gick med varsitt barn på armen, ett extra i handen och de andra runtom oss. Pratade om att öppna ett "barnvaktsföretag" men insåg nog båda att detta inte var en aktivitet som vi skulle orka att ägna oss åt varje helg........då skulle ju Brassan kursa, eller hur??;)

Väl tillbaka var det dags att få i de små grynen lite mat, jag hade tänkt att laga gröt men tyvärr var mjölken nästan slut efter att vi hade introducerat kall Oboy till tvillingarna(det uppskattades av dem, men jag tror inte att deras föräldrar kanske uppskattar det lika mycket!!) så det blev blodpudding vilket Mille hade på önskelistan!! Då maten var framdukad och barnen hade satt sig vid bords dök de efterlängtade föräldrarna upp, tröttkörda var de men som vanligt hade de energi(fattar inte hur de bär sig åt!!). Jag och Mickan var däremot helt slut och lämnade trött ifrån oss tre goa ungar, massa disk och ett matbord som såg ut om det inte var städat på en vecka......

Åkte tillbaka till stan och unnade oss MC-mat utan fyra barn, såååå skönt!!

Nu sitter jag nyduschad, Jakob är lagd och väntar bara efter min sköna säng!!!

Mira: Ove funderar på att starta en blogg...men jag och Mickan sa att det kommer inte bli några läsare på den......tänkt hur den skulle se ut:

Onsdag:FULL
Torsdag:FULL på Harrys och Brassan
Fredag:FULL på Brassan
Lördag: FULL på Brassan
Söndag: FULL

Ja, du fattar...lika mycket innehåll i den bloggen som i en mans hjärna.....superintressant, eller hur???? NOT!!

Mickan: Hur många minuter tog det att läsa inlägget? Nöjd???


RSS 2.0