Bergbestigningen
Vi klarade galat att ta oss ända hem till Anna trots att Jakob knorrade en stund innan vi var framme. En mysig eftermiddag med sol, fika och mycket te.
På hemvägen gick det bra då det till största delen är nerförsbacke. Jakob försökte sig på konststycket att komma upp på en trottoar och lyckades vurpa och skada sitt knä ordentligt. Som tur var så kom en tjej utspringande med sin lilla dotter på armen och frågade om vi behövde hjälp. Hon fixade vatten, hushållspapper, kompress och tjep så vi kunde fortsätta vår resa hemåt. Veckans hjälte!! Efter en stund ringde jag till Mickan då jag förstod att det skulle bli tungt för Jakob att komma hem då han inte ville kliva upp på cykeln.
Efter ett snabbt stopp i skoaffären och leksaksaffären, där Mickan mutade Jakob med att om han klarade sjukhusbesöket bra så fick han en leksak begav vi oss till AVC där en sköterska tittade på såret och konstaterade att de förmodligen behövdes tejpas. Vi fick en tid efter 45 minuter och tog då en snabbsväng till Mc Donalds där Jakob fick både mat och glass.
Tilllbaka på AVC konstaterade läkaren att såret måste sys. Jakob var riktigt orolig och ville inte ha bedövningssprutan eller att de skulle sy men han klarade det galat. Jag och Mickan underhöll honom i huvudändan medans personalen skötte om hans sår. Fantastiskt duktigt och modigt av Jakob! Fem stygn senare fick alla på lasarettet se en stolt kille som dansade ut från AVC och hoppades att han skulle vara den förste i klassen som hade fått sy, vi får väl se imorgon då han har berättat sin historia för klassen.
Nu är det dags för mig att krypa ner i sängen och njuta av tystnaden!!
(FOTO:percka.se)
På hemvägen gick det bra då det till största delen är nerförsbacke. Jakob försökte sig på konststycket att komma upp på en trottoar och lyckades vurpa och skada sitt knä ordentligt. Som tur var så kom en tjej utspringande med sin lilla dotter på armen och frågade om vi behövde hjälp. Hon fixade vatten, hushållspapper, kompress och tjep så vi kunde fortsätta vår resa hemåt. Veckans hjälte!! Efter en stund ringde jag till Mickan då jag förstod att det skulle bli tungt för Jakob att komma hem då han inte ville kliva upp på cykeln.
Efter ett snabbt stopp i skoaffären och leksaksaffären, där Mickan mutade Jakob med att om han klarade sjukhusbesöket bra så fick han en leksak begav vi oss till AVC där en sköterska tittade på såret och konstaterade att de förmodligen behövdes tejpas. Vi fick en tid efter 45 minuter och tog då en snabbsväng till Mc Donalds där Jakob fick både mat och glass.
Tilllbaka på AVC konstaterade läkaren att såret måste sys. Jakob var riktigt orolig och ville inte ha bedövningssprutan eller att de skulle sy men han klarade det galat. Jag och Mickan underhöll honom i huvudändan medans personalen skötte om hans sår. Fantastiskt duktigt och modigt av Jakob! Fem stygn senare fick alla på lasarettet se en stolt kille som dansade ut från AVC och hoppades att han skulle vara den förste i klassen som hade fått sy, vi får väl se imorgon då han har berättat sin historia för klassen.
Nu är det dags för mig att krypa ner i sängen och njuta av tystnaden!!
(FOTO:percka.se)Kommentarer
Trackback
