Prinsen!!
Att någon kan fylla mig med så mycket kärlek, detta hopplösa barn med alla sina svårigheter men med en intelligens, värme och kärlek som får mitt mammahjärta att smälta. Låt aldrig någon skada detta barn för då kommer det ondaste att komma ur mig.
Under samma dag kan jag känna en kärlek högre än det högsta och en fråga om jag verkligen orkar fungera som mamma och funderar starkt på att bara lämna honom där han står och gapar, skriker och lägger sig ner på marken och sparkar.
Han är det finaste och sköraste som jag har, det lilla barnet som nyss fyllde nio, som vill alla väl men emellanåt misslyckas.
Hans underbara slusatser som är klockrena och ibland lockar till skratt men ibland kommer även mina tårar.
Häromdagen sitter han tillsammans med sin elevassisten och hon skriver något på ett papper. Sonen påpekar att hon stavat fel och hon berättar då för honom att hon har dyslexi och att det inte syns på en person. OOoooops säger sonen då, ser inte människor att jag har Asperger heller då???
Nej min älskling, de kan inte se på dig att du har Asperger, men det får vi tillsammans hjälpa till att upplysa dem om så att de behandlar dig med respekt och förståelse!!
Som sedan, på kvällen, när vi ligger och småpratar berättar att han inte vill ha Aspergers syndrom, om det inte finns något som kan bota honom. Hur det skär i mitt mammahjärta då jag också önskar att han inte skulle behöva bära denna tunga börda som ger honom massa svårigheter i vardagen. Då jag måste förklara för mitt älskade barn att det inte går att bota utan att vi tillsammans måste lära oss att leva med det.
Livet är så orättvist mot detta lilla barnet, blott nio år gammal har han redan upplevt så mycket som många människor aldrig upplever; föräldrarnas separation med kraftiga konflikter, hans mammas kamp mot cancer och hans egen diagnos: Aspergers syndrom.
OM jag skulle få en önskan uppfylld i mitt liv så är det att den lille prinsen skulle få sinnesro och bara få njuta av sitt liv, utan att ha alla dessa tankar och funderingar i sitt lilla huvud, att bara få vara barn och leka glatt och bekymmerslöst. Men livet är hårt och det har han redan fått erfara!!
Men en sak ska du veta, min lille son: mamma finns här alltid för dig!! Jag skyddar dig så mycket jag kan och jag önskar dig all lycka!!
Jag vill fylla ditt liv med många ljusa minnen så vi tillsammans kan tränga undan de tråkiga!!
Sann njutning i Bulgarien, hösten 2009
Under samma dag kan jag känna en kärlek högre än det högsta och en fråga om jag verkligen orkar fungera som mamma och funderar starkt på att bara lämna honom där han står och gapar, skriker och lägger sig ner på marken och sparkar.
Han är det finaste och sköraste som jag har, det lilla barnet som nyss fyllde nio, som vill alla väl men emellanåt misslyckas.
Hans underbara slusatser som är klockrena och ibland lockar till skratt men ibland kommer även mina tårar.
Häromdagen sitter han tillsammans med sin elevassisten och hon skriver något på ett papper. Sonen påpekar att hon stavat fel och hon berättar då för honom att hon har dyslexi och att det inte syns på en person. OOoooops säger sonen då, ser inte människor att jag har Asperger heller då???
Nej min älskling, de kan inte se på dig att du har Asperger, men det får vi tillsammans hjälpa till att upplysa dem om så att de behandlar dig med respekt och förståelse!!
Som sedan, på kvällen, när vi ligger och småpratar berättar att han inte vill ha Aspergers syndrom, om det inte finns något som kan bota honom. Hur det skär i mitt mammahjärta då jag också önskar att han inte skulle behöva bära denna tunga börda som ger honom massa svårigheter i vardagen. Då jag måste förklara för mitt älskade barn att det inte går att bota utan att vi tillsammans måste lära oss att leva med det.
Livet är så orättvist mot detta lilla barnet, blott nio år gammal har han redan upplevt så mycket som många människor aldrig upplever; föräldrarnas separation med kraftiga konflikter, hans mammas kamp mot cancer och hans egen diagnos: Aspergers syndrom.
OM jag skulle få en önskan uppfylld i mitt liv så är det att den lille prinsen skulle få sinnesro och bara få njuta av sitt liv, utan att ha alla dessa tankar och funderingar i sitt lilla huvud, att bara få vara barn och leka glatt och bekymmerslöst. Men livet är hårt och det har han redan fått erfara!!
Men en sak ska du veta, min lille son: mamma finns här alltid för dig!! Jag skyddar dig så mycket jag kan och jag önskar dig all lycka!!
Jag vill fylla ditt liv med många ljusa minnen så vi tillsammans kan tränga undan de tråkiga!!
Sann njutning i Bulgarien, hösten 2009Kommentarer
Postat av: Mickan
gullepojken :)
Postat av: johanna
hälsa gullungen att syrran kommer alltid finnas för honom också och att jag älskar honom. sen ge han en stor puss och en bamse kram
Postat av: petra
Så underbart skrivet...blev alldeles rörd. Läste längre upp i bloggen med...blev glad att läsa att du är glad :) Önskar dig all lycka och att du får vara frisk nu! Många kramar från mig
Trackback
