marikrokodil

Dags för inläggning och provtagning. Jag har fått en kallelse och kommer att stanna på avdelningen två-tre dagar. Jag har packat min väska med tre böcker och tänker att nu ska jag försöka koppla av och och försöka njuta av min ledighet. Har tagit semester i fyra dagar för att slippa förlora för mycket pengar nu i början på min lasarettsvistelse då jag vet att jag efter operation säkert kommer att vara borta nästan hela våren....kanske ända fram till semestern.....

Är på avdelningen hela dagen, ligger oh läser, slumrar till mellan kapitlena.......min väninna och hennes son kommer och hälsar på på kvällen, underbart...lite avbrott.....hon har med sig godis, tidningar och mat......jag klarar inte efter förra cancerbehandlingen att äta kantinmat....för spykänslor....komer att spy om någon skulle tvinga i mig den maten....hennes son och jag delar på en stor portion kalpos....åh, så gott.....jag har varit hungrig hela eftermiddagen.....

Får sömnmedicin för att kunna sova.....vaknar kvart över ett.....ringer på klockan, personalen kommer in.....får ytterligare medicin för att kunna koppla av....vaknar halv fem......klär på mig i mörkret....i min sal sover det två andra kvinnor.....skulle mycket hellre legat kvar i sängen och läst, men......ger mig ut på en långpromenad i det kalla, mörka Göteborg. Bestämmer mig för att ta en lång promenad till huset där mina farföräldrar bodde i så jag var liten, i ett par år bodde vi i huset bredvid deras och jag kommer efter en stund fram till huset....funderar under min promenad på minnena från tiden....på farfar och farmor.....skulle kunna gå hur långt som helst men inser att jag ska gå hela vägen tillbaka också.....kommer tillbaka till avdelningen lagom tills morgonpersonalen hade kommit på plats......tar en riktigt lång dusch....och klär sedan på mig lasarettskläderna igen.....körs ner till operation....och blir sövd.....

Vaknar upp och körs så småningom tillbaka till avdelningen........personalen säger att läkaren ska prata med mig på eftermiddagen men att det då är bra att jag har med mig någon som stöd. Kontaktar min kära väninna som lovar att komma. En halvtimme före utsatt tid kallar läkaren på mig....jag säger att jag väntar på min väninna.....han säger att vi kan prata nu så kan han prata med oss senare.......eller vad sa han????

Jag följer med honom in på hans rum.....han berättar att de har hittat var cancern sitter och att det inte är bra......det blir en STOR operation, de måste avlägsna urinblåsan och delar av ändtarmen.....jag kommer att få kateter och stomipåse......jag börjar gråta....säger att det inte är rättvist...att jag inte orkar....jag är bara 40....jag har barn..........jag är singel..............

Han säger att jag vill väl bli frisk.........klart att jag klarar detta......det är inte så farligt med påse på magen, det finns många som är yngre än mig som har det.............

Jag frågar finns det inget annat ni kan göra..........strålning???...........cellgifter?????..............Jag skrattar till och säger till läkaren: detta beskedet hade jag inte väntat mig, att jag hade trott att jag nu verkligen skulle få starka cellgifter och tappa håret..................

Läkaren förklarar för mig att jag inte kommer att få varken strålning eller cellgifter denna gången då det inte tog alla cancercellerna förra gången, det enda som hjälper är operation................du kan åka hem nu....vi kan inte göra mer för dig nu...va????...jag skulle ju stanna flera dagar och de skickar hem mig redan nu....vad innebär det???

Jag stapplar ut från läkaren, packar snabbt ihop mina tillhörigheter i mitt rum....säger hej då och lycka till till mina rumskamrater (som BARA får strålning!!!,.......livet är orättvist!!!)



Rasplar ur mig historien för en kurator och lämnar lasarettet och åker hem......tack för sjukresor..........behöver inte rata med någon..........bara luta mig tillbaka....................

Hemma igen!!