marikrokodil

Att vara mamma är för närvarande det mest jobbiga i min situation. Jag vill att jakob ska vara hemma så mycket som möjligt, både för att han vill det, att jag vill det och jag tror att det är det bästa för honom. Men att inte ha ork och tålamod att ta hand om sitt eget barn det sliter verkligen på krafterna.

Många är de gångerna så jag önskar att jag inte skulle vara förälder just nu då jag har så ont och är så orolig för min operation och min framtid. Jag skulle vilja ta en paus från föräldraskapet ett par månader för att sedan komma tillbaka som en "vanlig" mamma igen.

Jag försöker verkligen att vara en bra mamma men min smärta gör att jag inte har något tålamod, jag har ingen ork och jag tappar humöret för ofta.

Idag har varit en sådan dag......

Jakob vaknade kl 06 och kom ner och la sig hos mig. Han sa att han var för trött för att orka gå upp och vi somnade om en timme till. Klockan sju steg jag upp ur sängen och lyckades efter en stund få jakob att stiga upp. Han gjorde sina morgonsysslor och sen kom min pappa och körde honom till skolan. Jag hade ont och tog genast mina värktabletter och återvände till min säng. Jag vaknade först vid halv elva och gick då upp igen och gjorde mig iordning för att starta min dag. Jag hade fortfarande ont och tog nya värktabletter. Gick ner på stan och gjorde mina ärenden. Åt lite för att sedan ta nya värktabletter och lägga mig i sängen.

Strax efter fyra hämtar Mickan Jakob på fritids och vi hade redan under gårdagen bestämt att vi skulle till sjön och äta lite gott. Sagt och gjort....trots min smärta....jag har sedan långt tidigare bestämt att den INTE ska få styra mitt liv. Efter en blåsig stund på stranden åkte vi hem och det var dag för Jakob att göra sina läxor. Han protesterade och vi hamnade i en konflikt. Jag tappar tålamodet omedelbart och exploderar, jag har svårt att ta mig samman, jag som i vanliga fall har bra tålamod och lång stubin. Det stackars barnet får en ordentlig utskällning av sin mamma!! Fy, jag mår inte bra av detta!!

Min mamma hör sedan av sig och undrar hur vi ska lösa morgondagen. Jag meddelar att jag ordnar så att han kommer till skolan och hämtar honom. Jag vill inte belasta mina föräldrar mer, jag får dåligt samvete av det också och undrar hur jag någonsin ska kunna kompensera för all hjälp jag får och dessutom vill jag ju klara mig själv, jag vill ju att allt ska vara som vanligt!!

Idag är verkligen ingen bra dag och det känns väldigt bra att det snart är dags att lägga sig i sängen och sova för att förhoppningsvis vakna upp till en dag med mindre smärta.

Den lille prinsen har fortfarande inte somnat och vad gör man....jag kan ju inte tvinga han att somna och jag är rädd för att hamna i en konflikt ytterligare idag, jag vill ju inte göra honom mer illa än vad jag redan har gjort honom.....

Hoppas verkligen att jag kommer att bli fullt frisk efter operationen för ett sådant här liv är inte lätt att leva!!