marikrokodil

Eftersom det finns olika former av livmoderhalscancer och inget fall är det andra likt, är det förstås din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för din sjukdom. Om du har haft cellförändringar i livmoderhalsen betyder det inte att du har fått en cancerdiagnos. Eftersom dessa cellförändringar är så vanliga och lättbotade tas de inte upp så mycket i den här texten.

Rådet till dig som har fått besked om att du har livmoderhalscancer är att inte ge upp - möjligheten till en lyckad behandling och rent av bot är stor.

Varje år får cirka 500 kvinnor livmoderhalscancer, cancer colli uteri eller cervixcancer som det också kallas. Över 90 procent av de kvinnor som har en tidigt upptäckt livmoderhalscancer kan idag botas.

Sedan mitten av 1960-talet har både sjuklighet och dödlighet i livmoderhalscancer minskat dramatiskt i Sverige. Orsaken anses främst vara satsningen på regelbundna gynekologiska cellprovskontroller. Tack vare dessa kontroller upptäcks årligen cirka 15 000 fall av tidiga cellförändringar i livmoderhalsen - ett mycket tidigt, botbart förstadium till något som skulle ha kunnat bli cancer.

Småblödningar liksom slemmig och ibland blodblandad flytning kan förekomma. Blödningar i samband med samlag eller krystning kan vara ett varningstecken. Dags att kolla upp dig, det gjorde jag och det var då de upptäckte min cancer!!!

Livmoderhalscancer är bara en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler.

Cancer innebär att denna perfekta balans rubbas. En tidigare frisk cell börjar uppföra sig fel. Den vet inte när det är dags att stoppa delningen och de nya cellerna - cancercellerna - sköter inte sina uppgifter som de ska. De fortsätter att dela sig ohämmat. Fler och fler cancerceller bildas och efter en tid har de blivit till en liten klump av celler.. Denna klump kallas för tumör. Tumören fortsätter att växa och till slut är den så stor att man kan se eller känna den.

Bortsett från stadium 0 delas cancer i livmoderhalsen in i fyra olika stadier. Mellan stadium ett och fyra sker en gradvis utbredning av sjukdomen - där det i varje skede finns god behandling att tillgå.

Stadium ett är en tumör som är begränsad till livmoderhalsen(vilket jag hade), medan sjukdomen i stadium två till fyra innebär en successiv spridning i underlivet och vidare ut i kroppen.

Det finns flera olika behandlingar mot livmoderhalscancer. Vilken behandling som väljs beror bl a på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.

Kirurgi
Om det är frågan om tidigt upptäckt livmoderhalscancer brukar det bli aktuellt med en operation då livmoder och näraliggande lymfkörtlar tas bort. Under ingreppet, som tar några timmar, är patienten sövd. Normalt stannar man på sjukhuset omkring en vecka och man får räkna med fyra till sex veckors sjukskrivning.

Strålbehandling
Fick jag efter min operation då läkaren i ett blodprova hittade en(!) cancercell som överlevt, en säkerhetsåtgärd sa läkaren då.

Cytostatikabehandling
Ett annat vanligt namn är cellgift, men vad det i själva verket handlar om är tumörcellgifter. På så vis liknar cytostatika vanligt penicillin som ju når ut i varje del av kroppen via blodomloppet. Men i stället för bakterier dödar cytostatika tumörceller.

Detta fick jag också efter min operation för säkerhets skull!!

Fördelen med cytostatika är att dessa läkemedel kan nå mikroskopiskt små cancertumörer och döda dem. Det finns en rad olika typer av cytostatika som alla har olika förmåga att störa cellernas delning. Man brukar välja det eller de preparat som angriper en viss cancertyp där den är som mest sårbar. Ofta kombineras flera olika cytostatika för att uppnå bästa möjliga effekt.

Cytostatikakurerna ges ofta med några veckors mellanrum(jag fick det varannan vecka vid tre tillfällen). Biverkningar av cytostatika är framför allt illamående, trötthet och håravfall(och jag hade tur, jag slapp tappa håret). Orsaken till alla dessa tre sidoeffekter är att läkemedlet påverkar även friska celler som delar sig ofta.

Efter det kirurgiska ingrepp som är vanligt vid livmoderhalscancer, kan slidan bli kortare. Detta hindrar dock inte samlag. Strålbehandling kan göra slidan öm, irriterad och torr.
 

Vanliga sidoeffekter hos cytostatika är aptitlöshet, illamående och trötthet - känslor som inte precis gynnar kärlekslivet.

Känslomässiga reaktioner
Att få besked om att man har en cancersjukdom är svårt - även om man själv misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. Tryggheten i att "det händer inte mig" försvinner för ett tag. Undersökningar visar att många reagerar starkt känslomässigt i samband med en cancerdiagnos. För de flesta minskar dock oro och nedstämdhet under de tre första månaderna, då man fått besked om och ofta påbörjat behandling. Det är för de flesta lättare att veta vad de har framför sig än att leva i den osäkerhet som oftast finns vid tiden för diagnos.

En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.

När behandlingen är avslutad är det lätt att känna sig utlämnad. Många blir rädda för kroppsliga symtom, eftersom det ligger nära till hands att koppla ihop dem med sjukdomen. Det kan vara svårt att behöva avgöra själv om symtomen är något som kräver läkarbesök. Med tiden lär sig dock de flesta att återigen tolka sina kroppsliga symtom på samma vis som före sjukdomen.

När behandlingen är avslutad förväntar sig ofta omgivningen att allt ska vara "som vanligt", d.v.s. att livet ska bli precis som före cancersjukdomen. När intresset från anhöriga och vänner har falnat, när ingen riktigt längre orkar lyssna, kan man känna sig både ensam och oförstådd.

Efter behandlingen är det också vanligt att oroa sig för framtiden och för att sjukdomen ska komma tillbaka. Därför är det viktigt för alla att komma ihåg att de svåra känslorna inte försvinner så snart behandlingen är avslutad.

Trötthet
Nästan alla blir trötta av att få ett cancerbesked och av att gå igenom en cancerbehandling. Man blir trött av både den medicinska behandlingen och den känslomässiga reaktionen. Om tröttheten blir för svår är det bra att rådgöra med doktorn; det finns medicinsk hjälp att få. Många vill i så stor utsträckning som möjligt klara sig själva, men det är knappast fel att ta emot praktisk hjälp om den erbjuds. Det är dessutom ett bra sätt för människor i omgivningen att visa att de bryr sig.

Att berätta för andra
En del människor tycker att det är svårt att berätta för anhöriga om diagnosen, behandlingen och om hur de känner sig. Ändå är det viktigt att de närmaste är informerade, eftersom de då kan vara tillhjälp på ett bättre sätt. Därför är det bra att ta med sig någon anhörig till läkarbesöket. Denna person kan sedan hjälpa till att informera andra anhöriga. Ofta är det också en fördel att vara två som lyssnar. Om man är två är det enklare att diskutera vad som sagts och på så sätt få en mer realistisk bild.

Det kan vara svårt att veta hur mycket man ska säga till andra. Detta måste var och en känna efter själv. Det finns ingen anledning att vara en "duktig patient" och berätta precis allt för alla. Om man inte vill prata om sin sjukdom fungerar det ofta bra att besvara frågan: "Hur mår du?" med ett: "Tack bra, hur är det själv?" eller "Tack, ganska bra, men jag vill helst inte tala om det."